Jag tror varenda gång att det ska gå.
Att varje nytt steg är det rätta för mig. Att det är ett steg på rätt väg.
Men förvåningen är total, helt overklig.
Bakslag, snedsteg och allt åt helvete varenda gång.

Men jag lär mig. Varje gång jag hamnar längst ner i uppförsbacken är det bara att börja gå.
Och om och om igen. Så funkar livet.

Nu blundar jag. Andas och ormfokuserar.
Kanske lite medvind får jag.

Bilen är jag för övrigt jävligt less på nu. Trodde den skulle bli klar och bra igår, men ack så fel vi hade.
Jag behöver mer tid med den i garaget och mer pengar ska läggas ut för att någon ska hjälpa mig.
Lite less. Men så fort jag får någon tusenlapp över så ska det gå in på mitt sparbilskonto! Så är det bara! :)
Tur för mig är väl att Joakim och moster köpt en bil nu men att ingen av dom är klar med körkortet än, så jag får agera chaufför och köra deras Toyota Corolla - 06. Går ju lite bättre på vägen än mupp saaben ^^ :)

Nåja, nu ska jag ta och lugna ner nerverna här. Börjar bli tungt att andas :(