Jag är nästan alltid trött.

Det är inte ofta jag får gå en dag och känna mig pigg och fräsch.

Jag kan känna mig "okej pigg" stundtals en dag. Men ofta dalar det rätt snabbt.

Imorse vaknade jag vid fem, somnade om en timme då jag hörde min älskade åka hemifrån.

Sedanlåg och vred mig och började känna stess och panik.

Klev upp innan åtta, gjorde lite frukost och ville få somna om en stund. Det gick inte.

Så jag donade på med diverse. Började slänga skräp i sopsäckar, packa ner mina böcker, sortera kartonger och lite sådant.

Övervägde ett tag att boka tvätttid.

Me nu kommer den där dippen. Tröttheten som smärtar mig ända in i själen.

Jag önskar jag kunde så somna en stund nu.

Men när jag känner alla dessa "måsten" är det svårt att slappna av.

Jag vill sällan någonting, utan det är en inre press som tvingar mig.

Och de gånger som jag verkligen vill göra något, då finns det absolut ingen energi kvar.

För all energi har gått åt till ondöiga tankar och uppgifter.

 

Jag vet snart inte vad jag ska göra?