Jag visste att jag ofta faller ihop och bara blundar för livet. Men jag tar mig snabbt tillbaka. 

Men denna gången gav jag med mig. 

Jag klarar inte mer press. Fastän de är jag själv som sätter pressen. 

Jag sjukskrev mig i sju dagar, plus lite semester.

Jag har de senaste dagarna sovit, sovit, sovit. Jag har lite sömn kvar, men snart blir jag less på sova. Och min förhoppning är att energin växer tillbaka då. Jag hoppas jag kan, men hjälp av mina nära, reda ut denna storm av stress, på egen hand. 

Jag älskar mitt jobb. Och jag hatar att vara borta ifrån det. Men någonstans måste jag börja att sätta stopp. Innan jag sätter mig själv, eller någon annan i en farlig situation. 

Jag ska fokusera på en sak varje dag. Och när den saken är klar, då ska jag slappna av.