Jag är mitt uppe i en flytt. 

Jag ska tillsammans med mannen i mitt liv, flytta till, vad vi tror, är drömhuset. Jag är lycklig. Jag är glad och förväntansfull.

Men det märks inte. Det är omöjligt att plocka fram de där sprudlande och härliga känslorna. 

Jag vet att denna flytt innebär sinnesro för mig, detta är verkligen min dröm. 

Men jag kan inte visa det.

Jag kan inte låta de ta över mig. 

För jag blockeras. 

Mina känslor är endast negativa.

Jag gråter, och vill bara sova.

Hur jag än gör, så kan jag inte vara sådär exalterad som jag egentligen känner mig. 

Jag ger dock inte upp.

Jag kämpar mig igenom varje dag, gör det allra nödvändigaste såsom att jobba, äta, och packa inför flytten. 

Därimellan finns det inte så mycket utrymme. 

Jag får bara hoppas på att all den glädje som finns inom mig kommer fram snart, och överta det negativa. 

Tills dess står jag ut. 

Dippen av mörker når tillslut sin återvändsgränd.