Finns det något jag kan göra, för att slippa såra mig själv?

För det är just det jag gör.

Det är inte alla andra som sårar mig och behandlar mig felaktigt.

Det är jag själv.

Med alla mina egna krav och pressen jag bygger upp.

I vissa fall, så har jag en poäng när jag pratar med mina man om hur han borde vara mot mig för att jag inte ska känna mig sårad. Men för det mesta är det hur jag själv väljer att reagera.

Eller väljer är fel ord. För det bara bli så egentligen. Jag uppfattar något, tar åt mig och bli ledsen. Gråter och får panikångest.

 

Jag började fundera idag. Och googlade lite om syndromet Asperbergs.

Kanske har jag en sjukdom, eller så är det bara ännu ett sätt för mig att hitta en ursäkt för mig märkliga beteende.

 

Hursom.

Mina dagar verkar inte bli lättare, och förr eller senare måste jag ta tag i mig och sluta skylla på att alla andra ska hjälpa mig.

 

/Fiie