Jag saknar skrivandet. Bloggande. Responsen. Utloppen.

Jag saknar allt som jag en gång levde för.

Mina värderingar och den jag är, har försummats så oerhört sedan jag flyttade hem igen.

Jag har levt i kaos i 2 år nu.
Och när jag äntligen känner att jag börjar finna min plats i detta kaos, då bryter helvete lös.

Det var som om kniven sattes mitt i hjärtat, vreds om 100 ggr.

 

Jag känner bara för att sluta finnas där för de som ändå inte finns där för mig.

Jag ska finnas för mig själv.

För när allt kommer omkring, så är det bara jag själv som kan stötta mig på rätt sätt.

Säga rätt saker och få mig själv att le.

 

Så.