Det blev just klart.

En livsavgörande förändring blev just påskrivet.

En av många milstoplar.

Mina känslor är.. "All over the place".. , så att säga.

Såklart är jag glad, spänd och förväntansfull.

Men natruligvis kommer stressen också.

Panik över allt det där som skall hinna göras.

1 månad.

3 månader.

Det är minimum och max.

Det är vad jag har att röra mig på, tidsmässigt.

 

Jag tror stenhårt på denna förändring.

Miljöombyte, annat att tänka på.

Det kan inte skada mer. Faktiskt.

Jag tar min älskade själsfrände i handen

och vandrar mot ett nytt liv.