En kortdag på jobbet.

Två timmar tidigare än vanligt.

Jag hade svårt att slita mig. Jag vet att det finns jobb kvar att göra.

Inget som jag styr öve egentligen. Men min längtan efter att få vara än mer engagerad. Att få bära lite av alla andras börda och ansvar, har jag alltid trivts med. Inte för att det egentligen gör mig gott, men för att jag mår för stunden bra av det.

Jag tycker om när personer frågar mig om råd, ber mig om hjälp.

Jag får gott självförtroeende när min chef ger mig en uppgift, som jag oftast tar på lite för stort allvar och sedan blir ledsen när den uppgiften är klar.

Missförstå mig inte, jag älskar att vara ute och träffa de äldre, jag trivs så gott med att få hjälpa dessa fina människor.

Men jag har så mycket mer inom mig, så mycket åsikter, tankar och idéer.

Så att då gå hem, mitt i allt jobb, kl 14 en fredag, känns aning fel för mig.

 

Men. Och andra sidan har jag hunnit med förbannat mycket på de två timmarna istället.

Handlat inför helgen, städat och diskat undan. Tagit mig en lång och skön dusch, och dessutom hunnit med att göra andra småsaker därimellan.

Så att dessutom hinna med att få ligga stilla i sängen en stund, tända ett rogivande doftljus och få skriva av mig en sväng, det är lyxigt.
Eftersom jag vet att en tuff helg väntar mig- Jobb, förmodligen extremt dålig och lite sömn, och den skrämmande tanken på att sova utan min fästman. Så iofs, att då få ha den här lediga kvällen, och att få vara avslappnad. Det kanske ändå inte var så dumt att jag lyckades slita mig ifrån jobbet, utan övertid.

 

Tro om jag tillochmed kan blunda någon minut?

Det vore ju inte alls fel att lyckas vara så pass avslappnad att jag kan powernapa.

Jag brukar vara rätt bra på det annars.