Jag minns mina mornar i Göteborg.
Fram för allt dom lediga. En lördag, eller söndag.
Oftast lite halv bakfull vaknade jag upp runt 10, 11 och bara lyssnade till tystnaden.
Jag gick upp, gjorde mig min efterlängtade kopp med blåbärs thé. Den viktigaste koppen thé på hela dagen.
Och så kunde jag ibland göra mig en stor frukost och lägga mig i sängen. Läsa lite skvaller, smsa med någon vän eller se en film. Men den där koppen thé, och känslan av att ingen bestämmer över när jag ska göra något. Den var det viktigaste av allt. Det var mitt älskade morgonmys.

Jag saknar det. Otroligt mycket.
Jag önskar ibland att jag aldrig vart så dum att flytta upp igen. För jag lämnade mitt hem.
Jag hade en möjlighet att fortsätta där nere. Men jag tog den inte.
Jag valde bort allt som var mitt liv, för vad? Att återigen sättas i den här miljön och återgå till gamla vanor och må dåligt? Mitt absolut sämsta beslut någonsin.

Nu får jag nöja mig med en kopp äckligt jävla passionsfrukt thé och det är allt annat än tyst.
Det är inte värt det. Inte ett dugg.

Jag längtar tillbaka.
Bara så ni vet.
Jag saknar er i göteborg. Jag saknar allt som hade med mitt liv att göra där. Trots att det inte alltid var lätt, så var det så förbannat mycket enklare än detta. Och mysigare.



Brunch med den finaste människan i världen. Jag saknar dig!




/ Fiie