Kryper ner i soffan, drar filten över huvudet och blundar.
Jag tränger bort tankarna, djupt ner.
Försöker se lite ljus och glädje. Men allt har blivit totalt svart.
Som vanligt.
Jag förstår inte. Jag är verkligen helt jävla vilsen.
Hur kan det bara vända?
Hur kan allting glatt helt plötsligt blir sorgset och ensamt?
Hur kan de underbara jag kände igår, eller till och med för en timme sedan
helt plötsligt ge vika och raderas? För att nu fyllas av obehag, rädsla och ensamhet.
Jag förstår inte.
Jag förstår inte.
Kan någon jävel förklara det för mig?
Är jag dum i huvudet som inte får någon klarhet i denna oändliga berg och dalbana som kallas för livet?
Är jag helt ensam om att svänga i humöret konstant?

Jag kliver ur soffan
går några varv, runt, runt, runt.
Men ända, jag blir inte klokare.

Skrika.
Skratta.
Gråta.
Slå.
Hata.
Älska.
Jag är en levande humörsbomb.