Jag släcker lampan och förflyttar mig in i drömmarnas oändliga resa mot frihet.
Muren runt omkring min skyddade kropp står stadigt och ingenting kan rubba min själ.
Jag lägger mig nu ner, för att aldrig mer vakna.

Mitt huvud värker som aldrig förr och ögonen fylls med tårar.
Smärtan är olidlig och jag orkar inte ens tänka på hur jag ska överleva morgondagen..
Jag förbannar mig på skälet till att jag får dras med denna jävla migrän och att det inte finns någonting jag kan göra åt det.
Mamma, jag önskar du kunde pussa bort min smärta som förr.

/ Fiie