Ge mig din uppmärksamhet.

Jag har inte tänkt på dig på länge nu.
Jag trodde jag hade glömt bort dig, för gott den här gången.
Men precis som alla andra gånger, dyker du upp. Du ringer mig, och förstör min mur ännu en gång.
Jag trodde jag var stark nog att stå emot, och att du aldrig mer skulle få bryta dom löften jag givit mig själv.
Det sista du sade till mig innan vi skiljdes åt " Jag kommer alltid älska dig, för du är ju du. "
Jag log och sa, " och du kommer alltid förstätta dyka upp som gubben i lådan "

Jag accepterade det, och jag började tro att denna gången skulle du stanna för gott.
Du skulle älska mig dygnet runt och den här gången, ja då skulle det bli vi på riktigt.
Men det vara bara ännu en dröm.
Och nu är jag där igen.

Så jag ställer nu frågan, tänker du stanna eller gå?
Varför kan du inte bara ge mig din uppmärksamhet, din tid och din kärlek?

Jag är trött på att vänta.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0