Medan tårarna rinner ner för min kok heta kind och jag försöker att andas i den där jävla fyrkanten som dom påstår att man skall andas så kan jag inte annat än att tänka på dig.
På dina hårda ord som skickas rakt in i det ömma hjärtat och som etsar sig fast precis som en blodigel i hjärnan.
Jag andas, in 1,2,3,4 håll1,2,3,4 ut, 1,2,3,4 och håll 1,2,3,4.. upprepar och försöker stirra mig blind på något som ser fyrkantigt ut. Det känns som att Du stirrar tillbaka på mig bara. Som att du står där med din stolthet och spottar på mig.
Men det skall inte få trycka ner mig.
Jag ska överleva även denna panikångestattack.

En dag ska jag bli så trygg i mig själv att jag kan gå raklång och älska varenda del av min utsida och insida.

Dina ord och dina äckliga hånleenden skall aldrig får bli anledningen till att jag tar livet av mig.

- Ett utdrag ur min kommande bok.