..och du sa en gång, att om ditt sällskap fick mig att vara mig själv, så skulle du alltid finns vid min sida.

Men du är inte här nu.
Och det finns så mycket jag vill säga dig. Så mycket jag vill berätta för dig.
Det finns så mycket kärlek kvar att ge dig. Så mycket glädje.
Du var min anledning.
Min riktiga anledning. Och utan dig spelar ingenting någon roll längre.
Det finns ingen här i världen som får mig att se på livet så som du fick mig att göra.
Så mycket saknad efter dig, mitt hjärta.
Jag bara önskar, varenda dag. Att du ska återvända till mig och le mot mig igen.

Och jag vill inte tro att jag önskar i onödan.
För jag vägrar ge upp vår underbara vänskap.

Tills mitt sista andetag ska jag kämpa
så kom tillbaka, jag vet att vi kan göra allting bra igen
Du och Jag.
Angel&Heart.
Never apart, eller hur?

Varför blev allt som det blev, älskade hjärtat mitt?

Saknad och Älskad
min vän. mitt hjärta

/ Din Fiie

Det finns en person som jag en gång tidigare har hämnt för er, och nu tänker jag göra det igen.
För om någon mot förmodan missat denna människa så får ni nu en ny chans att gottgöra det misstaget.

Niclas Ståhl, aka Cuteboy, det är en människa med ett hjärta byggt på kärlek, med en själ varmare än solen och med en styrka, ett mod och glöd större än något jag tidigare mött. Jag trodde först inte det var sant, helt ärligt. Jag blev chockad. Men det är sant. Denna underbara kille är verkligheten själv. Allt ont du kan tänka dig, det vet denna människa något om. Och jag kan inte mer ord nog beskriva den stolthet jag känner över att kunna säga att jag beundrar Niclas. Potential att göra förändringar är något som jag alltid försöker sträva efter, och nog för att jag har en lång väg kvar till att våga det, men den vägen har redan Niclas vågat ta. Genom sin blogg har han öppnat sitt hjärta och sitt liv för alla läsare, och det är tack vare det modet som jag nu kan skriva, med tårar i ögonen, att jag är glad att han tog den vägen.

Niclas, när vi sitter där på ålderdomshemmet, och jag läser för dig varje dag, så ska jag även påminna dig om denna kväll, då du gav mig styrkan tillbaka. För det är ingen lögn, jag hade inte kunna sitta där med dig om 70, 80 år och berätta om allt som du lyckats med om det inte vore för att du är världens bästa människa och inte säger nej när någon behöver dig för en liten stund.
Jag ska säga "minns du när jag skrev till dig på den där chatten på facebook, när jag frågade om du hade en minut över och du sa ja? Det var väl en jäkla tur att du svarade ja då, för annars vettu lille gubbe hade jag inte vågat tro på framtidens ljus!"
Och sen ska vi gråta lite och skratta lite och sen ska vi dö i trygg vetskap om att vi är bra, och allt det bra som vi är, det har vi lyckats föra vidare. För det var ju vårt mål som unga. Att hjälpa, att finnas och att våga orka.

Tack för att du fick hjälpte mig att välja rätt väg vännen, jag är evigt tacksam för det!
Du är guld värd, verkligen. Och jag tycker om dig så mycket för att du vet vad jag pratar om. Det finns ingen så vacker som du.


Så, nu min fina läsare ska ni genast gå in på Niclas blogg och så ska ni skriva att han är fantastisk och så ska ni hälsa från lilla mig. Kan ni göra det för min skull? :)

Xoxo

I det nu så tysta huset kommer tankarna krypandes till mig.
Det där som jag hela dagen kämpat för att inte släppa fram, som jag med vilja raderar.
Det kommer nu. Känslor, tankar, funderingar. Stora beslut som ska fattas. Rädslor som ska övervinnas, hinder som ska krossas, minnen att sortera och känslor att trassla ut.
Kärlek. Hat. Glädje. Ilska. Rädsla.
Jag har ingen lust.
Jag vill bara försvinna. Det är så jävla jobbigt.

Jag skriker det vanliga tysta skriket.
Fäller den vanliga tysta tåren som bli till is på min kalla kind.
Den brinnande känslan som ger mig lusten.
Lusten att greppa taget om det vackra vassa föremålet.
Åh. Bara lite smärtstillande blod.

Nej.
Övervinna rädslor var det ju.
Kanske dags att lägga det förflutna bakom sig nu?
Jag måste våga.
Fast inte ikväll.
Jag kan inte göra det själv.

Men minnen väcks till liv.
Det går inte att undvika dom. Hur mycket jag än försöker kommer det alltid att komma ikapp mig och äta upp mig.
Om jag inte bestämmer mig.
Jag måste bestämma mig. Så är det ja.
Bestämd.

Fast inte ikväll.
Ikväll behöver jag det här.
Bara lite.

Finns det något annat sätt att orka med annars?
För vad gör egentligen mest ont?
Att bara fylla ryggsäcken med minnen och fortsätta leva i dom?
Eller sortera dom en gång för alla och sedan fortsätta livet i glädje?

En annan kväll får vi svaret.
För nu kommer ångesten och skriker på mig.

Det lider mot sitt slut. Mina tre år i Göteborg är över.
Studenten är om 3 dagar och min flytt hem till Norrland om 4. Är det såhär det ska sluta bara?
Efter 3 år, 3 flyttar, 4 olika boenden och så mycket känslor, smärta och hårt arbete. Är det verkligen över nu?

Jag vet inte om jag vill skratta, gråta, känna glädje eller sorg. Det är så förvirrat allihopa.
Jag hade så mycket förhoppningar när jag valde att lämna Kramfors för Göteborg, och jag mådde så oerhört bra den dagen jag ändrade min adress. Fast sen fick jag ändra den igen, och igen. Och nu måste jag ändra den igen.
Jag till och med folkbokförde mig här. Och nu ska jag flytta. Lämna allt.
Som sagt, mår jag bra eller mår jag dåligt?

Det mest smärtsamma är nog att lämna denna fantastiska lägenhet som under 2 år vart mitt hem, min trygghet. Mitt lugn. Nu kommer jag få trängas med 5 andra människor i familjen.
Jag kommer sakna mina tysta stunder, eller mina nakna dansstunder till Lady GaGa.. Och att skita med öppen dörr.
Fan. Det är mycket som blir annorlunda igen. Jag har ju liksom vant mig så mycket vid att vara själv.
Jag har mått dåligt över det, förbannat jävla dåligt för jag hatar ju att vara själv. Men ändå, det har vart skönt vissa stunder.

Det är helt otroligt vad mycket jag lärt mig, om både mig själv och om andra.
Och för att inte tala om allt jag lyckats ta mig igenom.
Alla det polisförhör jag suttit i, alla gånger jag legat på sjukhuset för att jag skadat mig själv.
Alla fyllor som slutat i kaos. Alla panikångest attacker och tårar. Fyfan så jag har gråtit. Ibland i flera veckor i sträck.

Men jag har ju vart med om roliga saker också. Ohja.
Jag hade en fantastisk tid under första året med mitt ex. Det var bra tider.
Sen gjorde vi slut. Och jag flyttade och började på riktigt umgås med alla underbara brudar. Åh, jag älskar er enormt mycket, det ska ni veta. Vi har festat, vi har skrattat, gråtit. Vi har dansat, vart på bio, haft tjejkvällar, grillat i slottsskogen, vart på konserter, på bio, vi har solat, badat, tränat, pluggat och fikat. Jävlar vad vi spenderat många timmar på caféer. Speciellt Espresso House!
Och jag förstår att vi kanske aldrig mer kommer ses.. Det gör ont i mitt hjärta.
För vi har gått igenom så otroligt mycket tillsammans och ni har gjort mitt liv helt fantastiskt.

Och så skolan.
Underbara, älskade Aspero. Den bästa skolan jag någonsin gått på.
Den har alla det bra, (och helt jävla värdelösa!) lärare man kan önska sig. Och jag har lyckats med det som jag alltid trott vart omöjligt, jag har bra betyg. Riktigt bra. Och allt tacka vare mina lärare.
Ni kommer vara de allra mest saknade personerna för mig. Marie på gymmet, Stefan, Christina, Anne-Li, Knoppen, Helena, Sara, Florin och många andra!

På onsdag morgon kommer mamma ner, och då ska här städas och packas. Sen är det studenten.
Sen är det helt och hållet över.
Men vem vet. Jag kanske återvänder någon dag.
Det vore inte fel.

Men för nu, avslutar vi detta kapitel i mitt liv, och börjar om på ett nytt(ja, det ska annorlunda att bo hemma igen!)

Detta blir kanske mitt sista inlägg i denna del av Sverige, för nu väntar dagar fyllda av ännu mera skratt och tårar.

Och ni, glöm inte att slänga in en kommentar om ni kommer sakna mig. ;)

XoXo
Fiie

I want my heart unbroken
I need my soul to heal at last
What can you say to make me forget the past
If you decide to come home
I can't take that again
No more

Don't leave me now
I'm hollow
I pray that you would stay
Not turn and walk away
Don't leave me now
I'm hollow
Come back if love is true
I'm hollow without you

Why should I trust your sad eyes
What if you leave one rainy night
You've got to make a promise
Promise me to stay and fight

Don't leave me now
I'm hollow
I pray that you would stay
Not turn and walk away
Don't leave me now
I'm hollow
Come back if love is true
'Cause I'm hollow without you

If you love me
I f you need me
You will be there
Don't leave me now
I'm hollow
Don't turn and walk away

Don't leave me now
I'm hollow
I pray that you would stay
Not turn and walk away
Don't leave me now
I'm hollow
Come back if love is true
'Cause I'm hollow without you
I'm hollow without you

När du känner dig svag
då är jag din styrka
När du känner dig hemlös
då är min famn ditt hem
När du känner ensam
då vet du att jag är din vän
Om livet någon gång känns meningslöst
då lovar jag att vara din mening
Om du inte hittar anledning att le
då finns jag där för att ge dig en anledning

Älskade vän, du är det dyrbaraste jag någonsin hållit i min famn.
Du är värdefull och fantastisk.
Din vänskap har gett mig styrka och vilja att se ljuset.


Den plats i mitt hjärta som du har, den är alltid din.

Never forget
You can always look up to the sky
and you will se that our love is written in the stars
And no one can never break us up, not ever.

But baby, for now it's time to say farwell
Cuz its just the best to do.

För evigt din
För evigt min
För evigt vår
<3
/ Angel

Det drar en kall vind över min redan så frusna kropp
det börjar alltid så
sen kommer stormen
och river alla murar och gör mig stel
om jag inte hinner stoppa vinden
stänga fönstret och låsa ute allt ont
då är jag förlorad till kylan
till smärtan och tårarna

ikväll tänker jag inte låta vinden ta mig
jag ska stänga fönstret i tid
jag stänger det redan nu
säger åt er att det inte är lönt att ens försöka
för jag har låst allt med silvertejp och kalssonsklister
Ha!
Ni kommer inte in nu, jag har bestämt mig.

Inte denna kväll.
Försök igen imorgon, då är jag nog mer sårbar och vågar inte stänga ute det hemska
men ikväll når ni mig inte.
Det lovar jag

/ Fiie

Min älskade Emelie.
Det krävs inte mycket för att få mig på fall, bara ett simpelt skämt och en sprudlande glädje.
Du fick mig på fall redan första gången du log mot mig.
Du underbara människa, som jag nu aldrig kommer släppa taget om.
Du är min stjärna som alltid lyser upp min dag och natt. Du får mina tankar att bli glada när dom är onda och du ger mig lycka vart jag än befinner mig.

Du är den där sista pusselbiten i mitt hjärta som gör det helt.
Jag gör det bekvämt för dig här i mitt liv nu, och jag hoppas att du tänker stanna.
För jag dör lite om du går din väg.

Du är stark, du är fantastisk och du är vacker.
Tillsammans ska vi övervinna allt ont här i världen och återfå vår stolthet i att våga leva som vi är.
Du är galet underbar.
Jag älskar dig, min alldeles egna fina stjärna.

Nästa gång vi ses ska vi skriva historia i att kunna skratta åt knasiga påhitt och dåliga skämt. =) ^^

If no one will listen
If you decide to speak
If no one's left standing after the bombs explode
If no one wants to look at you
For what you really are
I will be here still

För alltid
För evigt
Jag älskar dig!
/ Din Sofie, din ängel och vän <3

Maybe I need some rehab
Or maybe I just need some sleep
I got a sick obsession
I'm seeing it in my dreams
I'm looking down every alley
I'm making us desperate 'cause
I'm staying up all night hoping
Hitting my head against the wall

Because your love is my drug

So I gotta question
Do you wanna have a slumber party in my basement?
Do I make your heart beat like an 808 drum?
Is my love, your drug?


What you got boy is hard to find
I think about it all the time
I'm all strung out, my heart is fried
I just can't get you off my mind

Kryper ner i soffan, drar filten över huvudet och blundar.
Jag tränger bort tankarna, djupt ner.
Försöker se lite ljus och glädje. Men allt har blivit totalt svart.
Som vanligt.
Jag förstår inte. Jag är verkligen helt jävla vilsen.
Hur kan det bara vända?
Hur kan allting glatt helt plötsligt blir sorgset och ensamt?
Hur kan de underbara jag kände igår, eller till och med för en timme sedan
helt plötsligt ge vika och raderas? För att nu fyllas av obehag, rädsla och ensamhet.
Jag förstår inte.
Jag förstår inte.
Kan någon jävel förklara det för mig?
Är jag dum i huvudet som inte får någon klarhet i denna oändliga berg och dalbana som kallas för livet?
Är jag helt ensam om att svänga i humöret konstant?

Jag kliver ur soffan
går några varv, runt, runt, runt.
Men ända, jag blir inte klokare.

Skrika.
Skratta.
Gråta.
Slå.
Hata.
Älska.
Jag är en levande humörsbomb.

Efter en helt fantastisk dag med lycka och värme, sveper nu kylan in över mig.
Den där enorma njutningen jag för några timmar kände, är som borta.
Den finns där
i minnet
men det är omöjligt att plocka tillbaka den och kunna känna den igen
för nu har tankarna redan vandrat iväg.
Det går inte att stoppa det.
Det är inte ens lönt att försöka sysselsätta hjärnan och känslorna på annat sätt.
för nu är det redan försent.

Det måste få gå ur min kropp först
tankarna, känslorna, gråten.
När det lämnat mig för kvällen
då kan jag slappna av.

Men tills dess
får jag ligga stilla och avsky världens hat mot mig.

Our love is like the wind

I can't see it

but i feel it

So I know, it's always with me

 

Jag var stabil

hade satt upp min mur

var så fokuserad på att inte älska igen

Men du

du var oemotståndlig

 

Min mur du rev

mitt hjärta du öppnade

och min värld du skakade om

 

Ett leende du klistrade på mina läppar

ett ljus av hopp du tände

för att sedan släcka

och ge mig mörkret tillbaka

 

But I know

Our love is like the wind

thou I don't see it

I always feel it

maybe I will hate it some day's

maybe I will love it some day's

And when it's not around

I will miss it like crazy

 

Jag blundar

öppnar mitt fönster

försöker känna vindens smeka min kind

och värma min själ

 

för dig min älskade

kommer jag alltid ha mitt fönster öppet

 

Until my last breath

 

Jag blundar
försöker förtränga ditt ansikte
försöker lukta mig till något annat än din underbara doft
försöker att inte tänka på din vackra kropp bredvid mig
försöker att inte sakna dig
Omöjligt.

Jag kämpa för frid och lugn i mitt inre
och med dig var allt så simpelt
så fyllt av glädje och trygghet
Men likt allt annat
försvann det
Jag blir så förbannad!

Dagarna går ihop med nätterna
sömnlös
rastlös
allt annat än rofylld och positiv

When will I get som fucking sleep?
när ska min hjärna lär sig att stänga av?
nu
nu
nu
Jag vill sluta tänka, känna och grubbla Nu!
men det är omöjligt

Jag forsätter tänka lite till
på det där
på dig
på det vi gjorde
det du sa till mig
Till ingen nytta alls

så nu slutar jag att blunda
eller ens kämpa emot dom där tankarna
dör med öppna ögon
en förvirrad hjärna
ett brustet hjärta

Tom
Fylld
Tom och fylld på samma gång
Jag vill bara skrika ut all den ilska som ligger och trycker
och jag vill bara skratta ut all den glädje som jag bär på
Skrattar på dagen och skriker på natten
dygn efter dygn

Det råder total förvirring i mitt inre
Känslorna åker runt som en karusell
jag blir bara yr av att ens försöka reda ut dom
Så då skriker jag lite till
sen gråter jag floder
Och mitt i allt så kommer det ett jubel av skratt och glädje
följt av tystnad

Jag vet inte ens längre hur jag ska få stopp på denna förbannad cirkus
för när inte ens kärleken ifrån mina vänner ger mig lite balans

Vad i helvete ska då göra det?

give me a gun and I'll shoot myself right now.

Jag vaknar upp mitt i nattten
skriker ut ditt namn
Jag försöker somna om och för en gångs skull drömma något annat
än om dig
men det är omöjligt

Ditt vacka, lysande ansikte
Din muskulösa och chokladbruna kopp
Dina mjuka och kyssvänliga läppar
Dina isblå ögon som tindrar
Din röst som får mig att rysa av upphettsning
omöjligt
att glömma

Jag längtar efter dig
Mitt hjärta skriker efter din närhet

Jag vill ha dig
Jag behöver dig

Men du vet inte vad kärlek är
och jag har än en gång fått mitt hjärta krossat

Jag lägger mig ner och blundar.
Jag ser dina vackra ögon le mot mig
Dina läppar kysser min kind och du viskar i mitt öra "sov gott gumman"

När jag inte kan somna, då är det du som vaggar mig till sömns.
Jag ler för mig själv. Inatt ska jag drömma att du ligger vid min sida.

Jag tycker om dig. <3

Jag ligger hemma i soffan och dricker ett glas juice, lyssnar på fonky fresh, ken ring och annan svensk hiphop som får mig att tänka på livet.
Skolan får lida denna torsdag, igen.
Fan.
Men jag har legat vaken hela jävla natten och varvat gråt med skratt och ilska.
Jag kan inte göra något åt det, jag bara låter det komma och sen tar jag en dag instängd här hemma och ligger ännu mera stilla. Då rensar jag skallen och brukar oftast blir fit for a fight i några dagar igen.


"Get a hold of yourself women" det brukar du alltid säga.
Baby, för din skull ska jag stå ut och aldrig svika dig.
Du är min anledning, och jag tänker inte låta dig leva livet själv.
Du är den enda som alltid finns där

Nu ska jag skriva, jag ska skriva tills jag inte är helt jävla tom på ord.
Om allt ska jag skriva.
Det kanske blir bättre då. Om jag skriver, samlar mina tankar på ett och samma ställe.
Och sen läser jag lite ego women och beundrar hennes styrka och mod.

/ Sofie

När ska jag få vara ifred?
Vad vill Ni att jag ska göra? Begå självmord?
Sluta försvara mig?

Fine.

Jag låter er tro att ni vunnit en gång till.
Jag låter er gå där med huvudet högt och ryggen rak.
Jag låter er tro att era barn är änglar som aldrig skulle skada någon.
Jag låter er tycka synd om er själva och och att det är Ni som blivit utsatta för övergrepp.

Men ni kommer ändå brinna i helvetet.