Just nu befinner jag mig långt ute på en mörk väg. I en håla jag inte vet namnet på och utan sällskap.
Hur jag hamnade här vet jag inte.
Livet tog mig hit. Kanske av en anledning, jag vet inte.
Jag vet bara att jag vill härifrån.
Jag vill tillbaka på den normala och upplysta vägen där jag känner igen mig.
Där jag vet att jag mår bra.

Jag tänker gå tills mina ben viker sig.
Jag tänker skrika på hjälp tills jag inte har någon röst.
Jag tänker slå mig fram tills jag inte längre har styrka.
Jag tänker kämpa för att komma tillbaka.


Mitt hjärta är ditt
bevara det med kärlek
eller ge mig det åter helt

Jag älskar dig!

/ Fiie