Vidgat eller trångt.. ?
När jag för några dagar sedan lyssnade på NRJ med blondinbella ocg Tyra Sjösted som gäster och dom pratade sex och storlek/längd på killars snoppar så poppade det upp en liten tankeställare hos mig. Och nu har jag gått och blivit galen.. Jag får liksom ingen rätsida på mina tankar, haha.
Utan att bli för privat och exposed så kan jag väl säga att jag tycker att storleken på snoppen spelar roll..
Men det var inte det jag funderade på.. Utan hur är det för killar egentligen? Vi vet ju att brösten är the thing för killar, men stora eller små? Vad föredrar dom egentligen? Ska det vara silikon eller är det naturellt skapat som är sexigt? Och hur är det egentligen med the pussy.. Spelar det någon roll om den är trång eller väldigt väl använd?
I know, jag har skeva tankar kring sex egentligen.. men vafan.
Kan någon svara på min fundering innan jag blir helt jäkla knäpp här hemma. Haha!
/ Fiie
Utan att bli för privat och exposed så kan jag väl säga att jag tycker att storleken på snoppen spelar roll..
Men det var inte det jag funderade på.. Utan hur är det för killar egentligen? Vi vet ju att brösten är the thing för killar, men stora eller små? Vad föredrar dom egentligen? Ska det vara silikon eller är det naturellt skapat som är sexigt? Och hur är det egentligen med the pussy.. Spelar det någon roll om den är trång eller väldigt väl använd?
I know, jag har skeva tankar kring sex egentligen.. men vafan.
Kan någon svara på min fundering innan jag blir helt jäkla knäpp här hemma. Haha!
/ Fiie
Brolle, nu är du min!
Awe! Gissa vem som dumpat/blivit dumpad av sin lilla nätta blondin? Min älskade lilla stjärtgosse Brolle!
Jag spratt till i hela kroppen av lycka, för nu jävlar. Nu ska jag inte ge mig fören jag har honom.
Jag skulle charma honom på 3 sekunder, och sen skulle han vara min för alltid!
Men jag säger bara det, att gud nåde den själ som ens försöker stjäla honom ifrån mig. Det stackars lilla fröken kommer få ett helvete, det kan jag då lova! Sådeså!
Brolle, jag älskar dig baby <3
/ Din Sofie.
Jag spratt till i hela kroppen av lycka, för nu jävlar. Nu ska jag inte ge mig fören jag har honom.
Jag skulle charma honom på 3 sekunder, och sen skulle han vara min för alltid!
Men jag säger bara det, att gud nåde den själ som ens försöker stjäla honom ifrån mig. Det stackars lilla fröken kommer få ett helvete, det kan jag då lova! Sådeså!
Brolle, jag älskar dig baby <3
/ Din Sofie.
No clue.
I miss you darling.
Jag sover inte utan dig. Jag andas knappt utan dig.
Jag behöver dig mitt hjärta.
Jag saknar dig.
Jag är tom utan dig. Jag har ingen aning om någonting.
Du är min vägvisar, min karta och kompass.
Du är min räddande prins i nöden.
Jag älskar dig.
Men jag älskar dig förgäves just nu.
Utan dig är jag inte jag.
Baby, come back.
För mycket ord, för lite mod.
Jag har länge känt en blandning av obehag och ren lycka inom mig.
Känslorna har stundtals fått mig att hänga över toalett stolen i flera timmar, men också har dessa känslor givit mig ork och glädje att bara fortsätta kämpa.
Jag har otroligt svårt för att bestämma mig, eller så är det kroppen som har det, för vilken av dessa två sidor jag skall stå fast vid.
Jag vet att det är kärlek, men är det en bra kärlekskänsla?
Kommer den göra mig gott, eller bara sänka ner mig och få mig att gråta 23 av dygnets 24 timmar?
Du förstår, jag tänker på dig. Jag har så många frågor jag vill ställa dig, så mycket jag vill ha ärliga svar på.
Det finns så mycket som ligger till grund för att jag skall kunna välja hur jag skall leva mitt liv i framtiden. Och du är ett av de momenten som stör mig just nu.
Vi har känt varandra i många år nu, tror det är 5 år denna sommar. Våran resa tillsammans har varit bråkig, orättvis men också i många fall så underbar. Du är den jag alltid vill ha vid min sida, du är den som alltid ger mig svar på tal och som aldrig ljuger eller gör mig illa med vilje.
Jag saknar dig, otroligt mycket. Och jag bär på en sådan börda, ty att bära på ord och känslor är den tyngsta av all bördor för en flickas själ.
Jag drömmer var natt om dig och mig, och en återförening. För det är 3 år sedan jag sist såg dig.
Du om någon vet hur ont det gör när känslor tycker på och vill ut. Men ibland måste man vara orättvis och elak mot sin kropp, för det är sanning att man inte alltid vågar säga sanningen.
Älskade vän, du som får mig att andas om nätterna och som får mig att gå på mina svaga ben om dagarna.
När ger du mig det mod jag egentligen behöver för att våga säga dig sanningen om mina känslor?
Jag saknar dig.
Jag längtar efter dig.
Ibland avskyr jag dig.
Men mest av allt så älskar jag dig med alla mina älskande känslor.
/ Din Sofie, då, nu och för all framtid. <3
Känslorna har stundtals fått mig att hänga över toalett stolen i flera timmar, men också har dessa känslor givit mig ork och glädje att bara fortsätta kämpa.
Jag har otroligt svårt för att bestämma mig, eller så är det kroppen som har det, för vilken av dessa två sidor jag skall stå fast vid.
Jag vet att det är kärlek, men är det en bra kärlekskänsla?
Kommer den göra mig gott, eller bara sänka ner mig och få mig att gråta 23 av dygnets 24 timmar?
Du förstår, jag tänker på dig. Jag har så många frågor jag vill ställa dig, så mycket jag vill ha ärliga svar på.
Det finns så mycket som ligger till grund för att jag skall kunna välja hur jag skall leva mitt liv i framtiden. Och du är ett av de momenten som stör mig just nu.
Vi har känt varandra i många år nu, tror det är 5 år denna sommar. Våran resa tillsammans har varit bråkig, orättvis men också i många fall så underbar. Du är den jag alltid vill ha vid min sida, du är den som alltid ger mig svar på tal och som aldrig ljuger eller gör mig illa med vilje.
Jag saknar dig, otroligt mycket. Och jag bär på en sådan börda, ty att bära på ord och känslor är den tyngsta av all bördor för en flickas själ.
Jag drömmer var natt om dig och mig, och en återförening. För det är 3 år sedan jag sist såg dig.
Du om någon vet hur ont det gör när känslor tycker på och vill ut. Men ibland måste man vara orättvis och elak mot sin kropp, för det är sanning att man inte alltid vågar säga sanningen.
Älskade vän, du som får mig att andas om nätterna och som får mig att gå på mina svaga ben om dagarna.
När ger du mig det mod jag egentligen behöver för att våga säga dig sanningen om mina känslor?
Jag saknar dig.
Jag längtar efter dig.
Ibland avskyr jag dig.
Men mest av allt så älskar jag dig med alla mina älskande känslor.
/ Din Sofie, då, nu och för all framtid. <3
Ge mig din uppmärksamhet.
Jag har inte tänkt på dig på länge nu.
Jag trodde jag hade glömt bort dig, för gott den här gången.
Men precis som alla andra gånger, dyker du upp. Du ringer mig, och förstör min mur ännu en gång.
Jag trodde jag var stark nog att stå emot, och att du aldrig mer skulle få bryta dom löften jag givit mig själv.
Det sista du sade till mig innan vi skiljdes åt " Jag kommer alltid älska dig, för du är ju du. "
Jag log och sa, " och du kommer alltid förstätta dyka upp som gubben i lådan "
Jag accepterade det, och jag började tro att denna gången skulle du stanna för gott.
Du skulle älska mig dygnet runt och den här gången, ja då skulle det bli vi på riktigt.
Men det vara bara ännu en dröm.
Och nu är jag där igen.
Så jag ställer nu frågan, tänker du stanna eller gå?
Varför kan du inte bara ge mig din uppmärksamhet, din tid och din kärlek?
Jag är trött på att vänta.
Jag trodde jag hade glömt bort dig, för gott den här gången.
Men precis som alla andra gånger, dyker du upp. Du ringer mig, och förstör min mur ännu en gång.
Jag trodde jag var stark nog att stå emot, och att du aldrig mer skulle få bryta dom löften jag givit mig själv.
Det sista du sade till mig innan vi skiljdes åt " Jag kommer alltid älska dig, för du är ju du. "
Jag log och sa, " och du kommer alltid förstätta dyka upp som gubben i lådan "
Jag accepterade det, och jag började tro att denna gången skulle du stanna för gott.
Du skulle älska mig dygnet runt och den här gången, ja då skulle det bli vi på riktigt.
Men det vara bara ännu en dröm.
Och nu är jag där igen.
Så jag ställer nu frågan, tänker du stanna eller gå?
Varför kan du inte bara ge mig din uppmärksamhet, din tid och din kärlek?
Jag är trött på att vänta.
Till mina änglar! ( Ni vet vilka ni är! )
När mörkret kyler min kropp
När mina tårar är ostoppbara som regnet
När självdestruktiviteten griper tag om mitt sinne
När jag vill fly, och lämna alla problem bakom mig
Då finns ni där.
Värmer med eran närvaro
Torkar tårarna med eran kärlek
Lugnar mig med dom ord jag behöver höra
Får mig att stanna och slåss för rättvisan.
Jag faller långt ner i ett svart hål
Mina ben sviker mig
Mina ögon ser inte ljus och mitt hjärta känner inte kärlek.
Men ni finns där.
Drar mig uppåt och håller hårt i min kropp så jag inte faller igen.
Ni öppnar mina ögon och Ni lyser min tillvaro med allt vad jag behöver
Ni plåstrar om mitt hjärta och läker alla dess sår, och jag börjar känna kärleken igen.
Min brudar, mina änglar och mina solstrålar.
Min medicin, min energi.
Mina vänner.
Jag kan inte nog med ord förklara, eller med tårar visa min tacksamhet och min kärlek.
Jag skulle aldrig överleva utan er.
Vad som än händer, så finns jag här för er.
En och en, oavsett problem så tänker jag ställa upp precis så som ni ställer upp för mig.
När jag inte vill leva, när jag bara vill dö
Så räddar ni mig
Och det är jag tacksam för.
Ni står ut, trots att jag är en idiot ibland, full av oreda och verkar så trasig att det inte finns något botemedel.
Men ni finner ett, ni skapar en väg för mig att vandra på och ni står ut.
Och tillsammans, tillsammans mina änglar så är vi starkare än någon annan!
Mina brudar, mina tjejer.
Mina änglar, mina vänner.
Tack för att ni finns, världen vore inte densamma utan er.
Jag släpper aldrig taget, inte så länge ni hjälper mig att hålla ett stadigt grepp om livet!
Jag älskar er!
Tills döden skiljer oss åt
/ Eran Fiie
När mina tårar är ostoppbara som regnet
När självdestruktiviteten griper tag om mitt sinne
När jag vill fly, och lämna alla problem bakom mig
Då finns ni där.
Värmer med eran närvaro
Torkar tårarna med eran kärlek
Lugnar mig med dom ord jag behöver höra
Får mig att stanna och slåss för rättvisan.
Jag faller långt ner i ett svart hål
Mina ben sviker mig
Mina ögon ser inte ljus och mitt hjärta känner inte kärlek.
Men ni finns där.
Drar mig uppåt och håller hårt i min kropp så jag inte faller igen.
Ni öppnar mina ögon och Ni lyser min tillvaro med allt vad jag behöver
Ni plåstrar om mitt hjärta och läker alla dess sår, och jag börjar känna kärleken igen.
Min brudar, mina änglar och mina solstrålar.
Min medicin, min energi.
Mina vänner.
Jag kan inte nog med ord förklara, eller med tårar visa min tacksamhet och min kärlek.
Jag skulle aldrig överleva utan er.
Vad som än händer, så finns jag här för er.
En och en, oavsett problem så tänker jag ställa upp precis så som ni ställer upp för mig.
När jag inte vill leva, när jag bara vill dö
Så räddar ni mig
Och det är jag tacksam för.
Ni står ut, trots att jag är en idiot ibland, full av oreda och verkar så trasig att det inte finns något botemedel.
Men ni finner ett, ni skapar en väg för mig att vandra på och ni står ut.
Och tillsammans, tillsammans mina änglar så är vi starkare än någon annan!
Mina brudar, mina tjejer.
Mina änglar, mina vänner.
Tack för att ni finns, världen vore inte densamma utan er.
Jag släpper aldrig taget, inte så länge ni hjälper mig att hålla ett stadigt grepp om livet!
Jag älskar er!
Tills döden skiljer oss åt
/ Eran Fiie
Jag älskar dig.
Jag drömde en dröm om dig i natt.
En erotisk dröm.
En dröm som var något utöver det vanliga, en dröm som jag aldrig kommer glömma.
Du fanns där. Precis som jag önskat så länge nu.
Jag saknar dig.
Varenda dag, hela tiden.
Du är mannen, myten och legenden.
The one and only.
Du är döende.
Du ska dö.
Men jag älskar dig mer än någonsin nu.
Jag vill hålla dig i min famn.
Jag vill stryka dig i håret och säga att allt kommer bli bra.
Jag vill älska dig på närhet, inte på avstånd.
Jag vill slippa sakna dig.
Jag vill ha dig här, precis som i drömmen.
Du började som en förälskelse som övergick i en syskon liknande relation.
Idag är du den jag vill gifta mig med.
Jag älskar dig, overkligt mycket.
Min man, min bästa vän.
Den jag inte kan leva utan.
Jag drömde en dröm om dig i natt.
Och nu vill jag att drömmen blir verklighet.
Jag älskar dig.
Det vet du.
/ "Din svartsjuka flickvän"
En erotisk dröm.
En dröm som var något utöver det vanliga, en dröm som jag aldrig kommer glömma.
Du fanns där. Precis som jag önskat så länge nu.
Jag saknar dig.
Varenda dag, hela tiden.
Du är mannen, myten och legenden.
The one and only.
Du är döende.
Du ska dö.
Men jag älskar dig mer än någonsin nu.
Jag vill hålla dig i min famn.
Jag vill stryka dig i håret och säga att allt kommer bli bra.
Jag vill älska dig på närhet, inte på avstånd.
Jag vill slippa sakna dig.
Jag vill ha dig här, precis som i drömmen.
Du började som en förälskelse som övergick i en syskon liknande relation.
Idag är du den jag vill gifta mig med.
Jag älskar dig, overkligt mycket.
Min man, min bästa vän.
Den jag inte kan leva utan.
Jag drömde en dröm om dig i natt.
Och nu vill jag att drömmen blir verklighet.
Jag älskar dig.
Det vet du.
/ "Din svartsjuka flickvän"
8 Mile!
Är det någon som läser min blogg som Aldrig sett 8 mile?
Isf se den, eller sluta läs min blogg!
Jag har gjort topplistor över svenska snygga killar, och det kommer säkert en över utländska killar med...
Men en sak ska ni ha klart för er, att ingen man i hela världen kan få mitt hjärta att slå så fort som Marshall Mathers aka Eminem. Jag har varit olyckligt kär i denna man ända sedan jag började min hip hop karriär som 13 åring. Det är sant.
Han är allt jag ber om, jag drömmer och ber att denna man skall uppenbara sig i min värld och älska mig lika mycket som jag älskar honom. När jag såg filmen första gången med ett av mina ex så tyckte jag först att det var en skit film med bara en massa dåliga c skådisar. Men när slut scenen kom och Eminem svepte banan i battlet, då föll jag.
Jag blev så tokkär och imponerad, att jag var tvungen att se scenen 5 gånger till.
Det finns ingen som honom, och det kommer aldrig göra heller. Hans texter, hans professionella sång/rap röst och hans otroligt sexiga blick.. Jisses min gud!
Nu har jag precis sett filmen 2 gånger i rad, och jag vill se den igen.
Det är tamefan den mest äkta filmen jag någonsin sett, och den är så genialiskt gjord så ja..
Jag tror säkert att alla kommer tycka jag är konstig, men bara för att jag går i högklackat och är tjejig, så betyder inte det att jag är en fjolla. Hiphop stilen, språket och musiken, det kommer alltid vara en del av mig, Aiight? ;)
Nu ska jag spola tillbaka och battla med Eminem.
Isf se den, eller sluta läs min blogg!
Jag har gjort topplistor över svenska snygga killar, och det kommer säkert en över utländska killar med...
Men en sak ska ni ha klart för er, att ingen man i hela världen kan få mitt hjärta att slå så fort som Marshall Mathers aka Eminem. Jag har varit olyckligt kär i denna man ända sedan jag började min hip hop karriär som 13 åring. Det är sant.
Han är allt jag ber om, jag drömmer och ber att denna man skall uppenbara sig i min värld och älska mig lika mycket som jag älskar honom. När jag såg filmen första gången med ett av mina ex så tyckte jag först att det var en skit film med bara en massa dåliga c skådisar. Men när slut scenen kom och Eminem svepte banan i battlet, då föll jag.
Jag blev så tokkär och imponerad, att jag var tvungen att se scenen 5 gånger till.
Det finns ingen som honom, och det kommer aldrig göra heller. Hans texter, hans professionella sång/rap röst och hans otroligt sexiga blick.. Jisses min gud!
Nu har jag precis sett filmen 2 gånger i rad, och jag vill se den igen.
Det är tamefan den mest äkta filmen jag någonsin sett, och den är så genialiskt gjord så ja..
Jag tror säkert att alla kommer tycka jag är konstig, men bara för att jag går i högklackat och är tjejig, så betyder inte det att jag är en fjolla. Hiphop stilen, språket och musiken, det kommer alltid vara en del av mig, Aiight? ;)
Nu ska jag spola tillbaka och battla med Eminem.
Look, if you had one shot, one opportunity
To seize everything you ever wanted, one moment
Would you capture it, or just let it slip?
Kanske den absolut bästa texten som någonsin skrivits.
Dom 3 raderna är mitt motto.
Eminem, will you marry me?
/ Fiie
Beyoncé, Live i Scandinavium. 11 Maj 2009!
Vi köade utomhus i 11 timmar, och fick vänta i Scandinavium i 2 timmar. Dvs 14 timmars väntan.
Men det var så värt det.
Jag var nära att ge upp och åka därifrån, men tror ni jag skulle för allt i världen vilja missa det som jag upplevde i mitt hjärta igår? Nej.
Ingen kärlek, inget förhållande eller någon människa kan ge mig så mycket styrka, glädje och få mig att gråta av lycka så som kvinnan igår gjorde. Beyoncé. Det är och förblir en dag jag minns, för jag var lycklig. Så enormt lycklig.
Det var stort.
Så tidningarna kan skriva vad fasiken dom vill, för hon gjorde en sjuhelvetes bra konsert. Den hade dock kunnat fått vara lite längre och ljudet tyckte jag var lågt. Men inget klagande! ;)
Hon sjöng en hel del låtar och det blev klädbyten, svävande i luften och en massa, massa massa skrik(ifrån publiken!) och dans! När hon sjöng Ave Maria, iklädd en bröllopsklänning trodde jag att jag skulle svimma. Och låten till Barack Obama, det var så tår fyllt av glädje. Listen, Halo, If I were a boy, Irreplaceble och många fler.
Jag grät, dansade, njöt och ja.. Det var fullkomligt underbart att hon bjöd på den konserten, jag är lycklig!
Och jag skämtar inte när jag säger att jag ( förutom om det fanns någon lycklig jävel som fick möjligheten att träffa henne backtages! ) var den absolut lyckligaste människan i hela Scandinavium, nej hela världen.
Fler bilder finns på Facebook, och även lite film klipp, av inte den bästa kvaliten, kommer upp!
Nu ska jag försöka koppla bort upplevelsen igår och återgå till dagens pluggande. Psykologi och Handels prov imorn..
Magen kurrar, så tjingeling!
/ Fiie
Men det var så värt det.
Jag var nära att ge upp och åka därifrån, men tror ni jag skulle för allt i världen vilja missa det som jag upplevde i mitt hjärta igår? Nej.
Ingen kärlek, inget förhållande eller någon människa kan ge mig så mycket styrka, glädje och få mig att gråta av lycka så som kvinnan igår gjorde. Beyoncé. Det är och förblir en dag jag minns, för jag var lycklig. Så enormt lycklig.
Det var stort.
Så tidningarna kan skriva vad fasiken dom vill, för hon gjorde en sjuhelvetes bra konsert. Den hade dock kunnat fått vara lite längre och ljudet tyckte jag var lågt. Men inget klagande! ;)
Hon sjöng en hel del låtar och det blev klädbyten, svävande i luften och en massa, massa massa skrik(ifrån publiken!) och dans! När hon sjöng Ave Maria, iklädd en bröllopsklänning trodde jag att jag skulle svimma. Och låten till Barack Obama, det var så tår fyllt av glädje. Listen, Halo, If I were a boy, Irreplaceble och många fler.
Jag grät, dansade, njöt och ja.. Det var fullkomligt underbart att hon bjöd på den konserten, jag är lycklig!
Och jag skämtar inte när jag säger att jag ( förutom om det fanns någon lycklig jävel som fick möjligheten att träffa henne backtages! ) var den absolut lyckligaste människan i hela Scandinavium, nej hela världen.
Fler bilder finns på Facebook, och även lite film klipp, av inte den bästa kvaliten, kommer upp!
Nu ska jag försöka koppla bort upplevelsen igår och återgå till dagens pluggande. Psykologi och Handels prov imorn..
Magen kurrar, så tjingeling!
/ Fiie
Ge mig en karl, nu!
Jag blir tokig, på riktigt.
Jag hittar en massa små fel överallt i min lya, och lådor går sönder, vilket betyder att jag måste laga, och mitt tålamod klarar inte av att pilla med en skruv dragare i mer än 5 sekunder.
Jag är trött på att bära tunga påsar upp och ner till tvättstugan.
Jag är less på att handla 3 gånger i vecka och köpa 2 stora påsar och bära på dom 10 minuterna det tar att gå hem..
Jag är riktigt, och då menar jag riktigt less på att bara ha mig själv att skylla på när det är smutsigt, när jag har glömt att stänga av TV:n, eller när jag inte ställer upp skorna på skohyllan och snubblar på dom varje morgon. Jag är förbannat ARG och LESS på att bara ha mig själv att skylla på.
Så, ge mig en karl jävel som jag kan skälla på, en karl som kan bära tunga påsar och som kan skruva, laga och fixa med påfrestande tålamods saker..
Ge mig en karl, nu!
Jag kan inte gå runt och skrika på mig själv i all evighet, jag kan väl inte fantisera om Alexander Skarsgård, Johnny Depp och Angelina Jolie i en sexorgie resten av livet heller. Då blir jag ju knäpp!
Nu beslutar jag mig för att lägga mig mig själv i en annons med rubriken " Jag behöver någon att skälla på, gift dig med mig!"
Sådeså!
Hjälp, tack!
/ " Ensam 19 åring söker ( en karl att skälla på)"
Jag hittar en massa små fel överallt i min lya, och lådor går sönder, vilket betyder att jag måste laga, och mitt tålamod klarar inte av att pilla med en skruv dragare i mer än 5 sekunder.
Jag är trött på att bära tunga påsar upp och ner till tvättstugan.
Jag är less på att handla 3 gånger i vecka och köpa 2 stora påsar och bära på dom 10 minuterna det tar att gå hem..
Jag är riktigt, och då menar jag riktigt less på att bara ha mig själv att skylla på när det är smutsigt, när jag har glömt att stänga av TV:n, eller när jag inte ställer upp skorna på skohyllan och snubblar på dom varje morgon. Jag är förbannat ARG och LESS på att bara ha mig själv att skylla på.
Så, ge mig en karl jävel som jag kan skälla på, en karl som kan bära tunga påsar och som kan skruva, laga och fixa med påfrestande tålamods saker..
Ge mig en karl, nu!
Jag kan inte gå runt och skrika på mig själv i all evighet, jag kan väl inte fantisera om Alexander Skarsgård, Johnny Depp och Angelina Jolie i en sexorgie resten av livet heller. Då blir jag ju knäpp!
Nu beslutar jag mig för att lägga mig mig själv i en annons med rubriken " Jag behöver någon att skälla på, gift dig med mig!"
Sådeså!
Hjälp, tack!
/ " Ensam 19 åring söker ( en karl att skälla på)"
När allt går åt helvete.
Nej, nej, nej.
Det är bara för irriterat och infekterat.
Jag orkar inte ens säga orden.
Jag ger upp det.
Struntar i allting. Sviker mig själv.
Jag tar åt mig.
Förbannade satans jävla helvete!
Borde inte det får duga någon gång?
Avslappnat. Ostressat.
Glatt. Lugnt. Lyckligt.
Bara för en, en enda jävla dag.
Jag ska gråta.
Jag ska deppa. Jag ska gråta och skrika.
Jag ska svära och jag ska tamefan bara hata allt.
För det är väl tillåtet?
Det är väl okej?
Det är väl inte förbjudet?
Men när allt, verkligen allt går åt helvete.
Då finns varken tårar, skrik eller glädje.
Då existerar tystnaden.
Tomhet och ensamhet.
När allt går åt helvete
då lever jag en bubbla långt ifrån omvärlden.
Ingen ser. Ingen hör. Ingen vet.
Det är bara för irriterat och infekterat.
Jag orkar inte ens säga orden.
Jag ger upp det.
Struntar i allting. Sviker mig själv.
Jag tar åt mig.
Förbannade satans jävla helvete!
Borde inte det får duga någon gång?
Avslappnat. Ostressat.
Glatt. Lugnt. Lyckligt.
Bara för en, en enda jävla dag.
Jag ska gråta.
Jag ska deppa. Jag ska gråta och skrika.
Jag ska svära och jag ska tamefan bara hata allt.
För det är väl tillåtet?
Det är väl okej?
Det är väl inte förbjudet?
Men när allt, verkligen allt går åt helvete.
Då finns varken tårar, skrik eller glädje.
Då existerar tystnaden.
Tomhet och ensamhet.
När allt går åt helvete
då lever jag en bubbla långt ifrån omvärlden.
Ingen ser. Ingen hör. Ingen vet.
Till Frida!
TILL FRIDA SOM KLAGAR SÅ PÅ ATT HON INTE ORKAR LÄSA ALLT JAG SKRIVER!
HÄR KOMMER NÅGOT ENKELT OCH KORT, SÅ NJUT OCH LÄS OM OCH OM IGEN ;)
MIN CHARMÖRSKA JAG ÄLSKAR DIG!
Platsen i mitt hjärta.
Jag hör ett dovt ljud, ett slag per sekund.
Räknar.
Donk, donk, donk...
Jag lägger min iskalla hand på bröstet, lite mer åt vänster och känner rytmen.
Saktare och saktare med varje steg Du tar bort ifrån mig.
Jag försöker se hur hjärtat dansar en sista dans i min själ, de sönder rivna och skadade delarna av mitt hjärta dör med varje ny tår som rinner ner för min kind.
Lukten av brusten hjärta är vedervärdig. Snart tystnar den ljuva musiken som mitt hjärta en gång sjöng.
Känner smaken av olycka, av ensamhet. Hat och förakt.
Jag ser dig vända ryggen till och gå. Du bara går din väg.
Du som sa att du aldrig skulle svika en vän i nöd. Att jag var det enda du ville kämpa för..
Nu bröt du en ihop limmad liten flickas hjärta mitt itu, du slängde alla glada minnen i väggen och spottade på en blodig själ.
Allt utan att ens förklara varför.
Mitt hjärta slår aldrig ett slag utan din pumpade pacemaker. Jag kan inte andas utan din respirator.
Ett steg, ett långt steg iväg från motgångar tar du.
Medan jag blir lämnad ensam kvar. Totalt förstörd av vad du nu beslutat dig för att göra.
Jag kan känna det sista slaget slå, jag hör det sista tonerna av ett krossat hjärta.
Jag ser hur mitt eget hjärta stannar upp i sin sista vals.
Sagan om platsen i mitt hjärta. Där jag grävde din grav, slutar här och nu.
Räknar.
Donk, donk, donk...
Jag lägger min iskalla hand på bröstet, lite mer åt vänster och känner rytmen.
Saktare och saktare med varje steg Du tar bort ifrån mig.
Jag försöker se hur hjärtat dansar en sista dans i min själ, de sönder rivna och skadade delarna av mitt hjärta dör med varje ny tår som rinner ner för min kind.
Lukten av brusten hjärta är vedervärdig. Snart tystnar den ljuva musiken som mitt hjärta en gång sjöng.
Känner smaken av olycka, av ensamhet. Hat och förakt.
Jag ser dig vända ryggen till och gå. Du bara går din väg.
Du som sa att du aldrig skulle svika en vän i nöd. Att jag var det enda du ville kämpa för..
Nu bröt du en ihop limmad liten flickas hjärta mitt itu, du slängde alla glada minnen i väggen och spottade på en blodig själ.
Allt utan att ens förklara varför.
Mitt hjärta slår aldrig ett slag utan din pumpade pacemaker. Jag kan inte andas utan din respirator.
Ett steg, ett långt steg iväg från motgångar tar du.
Medan jag blir lämnad ensam kvar. Totalt förstörd av vad du nu beslutat dig för att göra.
Jag kan känna det sista slaget slå, jag hör det sista tonerna av ett krossat hjärta.
Jag ser hur mitt eget hjärta stannar upp i sin sista vals.
Sagan om platsen i mitt hjärta. Där jag grävde din grav, slutar här och nu.
För att hjärtat inte vill slå ett slag utan sin bärare
Bjuder på lite varm och hjärtskärande poesi. Detta är en av mina längre dikter eller kortare noveller, vilket som.
Jag är väldigt stolt när jag skrivit något som jag känner berör mig och andra.
Och just denna texten är en av mina favoriter, med ett lite klurigt innehåll och med en vacker sista rad.
Gripande, inte sant? :)
And then you disappear..
If I begged and if Icried
would it change the sky tonight?
Would it give me some light?
Should I wait for you to call, is there any hope at all?
You`re nearly here
And then you disappear
you disappear...
would it change the sky tonight?
Would it give me some light?
Should I wait for you to call, is there any hope at all?
You`re nearly here
And then you disappear
you disappear...
Ben and Jerrys och Brolle = Kärlek!
Jag vet, jag är riktigt seg i utvecklingen. Men det finns en anledning.
Jag har valt av speciella skäl att hålla mig till fruktsallad och mörk choklad. Men ikväll blev jag så förbannat sugen på att sörja ner mig i en Ben and Jerrys, och som den choklad älskare jag är så blev det såklart Chocolate Fudge Brownie. Ja, ångesten över att ätit en skål med fryst grädde och choklad det får jag leva med denna kväll. Jag föll pladask, det är beroendeframkallande, och jag tänker göra mitt bästa för att återgå till kiwi och nötter på fredagskvällarna. Men nu har jag gjort det iaf, jag har ätit det som är mer än bara glass, och min dom är syndigt gott! Tyvärr blir det nog inte den sista..
Så, från en närvarande kärlek till en fantasi kärlek. Brolle, den stora drömmen. Det finns ingen i hela världen som kan mäta sig med den karln. När han öppnar dom där sexiga läpparna och säger hej, när han tar en ton. Gåshud och tårar i ögonen är bara förnamnet på min rekation.. Jag minns för några år sedan när han besökte Kramfors under Stadsfesten. Jag minns hur jag sprang med mammas dyra stövlar och trängdes med ett ex antal andra tjejer och bara skrek. Men för mig var det annorlunda. Jag är blev helt, jag menar på riktigt totalt nerkärad. Jag kommer aldrig släppa taget om att en dag få vakna upp bredvid Brolle, och att en dag få veta hur dom där läpparna smakar och hans ljuva stämma, den där norrländskan som är den absolut sexigaste dialekten som någonsin kommer existera i min värld låter.. Om det så är det sista jag gör innan jag dör, ( och hellst inom det närmaste 3 åren medans jag fortfarande är ung och snygg ) så ska jag göra det. Eller ja, iaf en gång till få träffa honom och på riktigt framföra min kärlek.. En blick, sen är han mig. Då kan Elin Lanto hitta någon annan!
Och skulle Markus Fagervall råka vara där så vore det inte fy skam det heller..
Hata mig för detta, eller bara stötta mig i min dröm om kärleken!
Jag ger mig ju aldrig fören jag får det jag vill ha. Såäre!
Så nu ska jag gotta ner mig i de sista av glassen och drömma mig bort till norrbortens snöiga landskap och en naken Brolle!
/ Fiie
Jag har valt av speciella skäl att hålla mig till fruktsallad och mörk choklad. Men ikväll blev jag så förbannat sugen på att sörja ner mig i en Ben and Jerrys, och som den choklad älskare jag är så blev det såklart Chocolate Fudge Brownie. Ja, ångesten över att ätit en skål med fryst grädde och choklad det får jag leva med denna kväll. Jag föll pladask, det är beroendeframkallande, och jag tänker göra mitt bästa för att återgå till kiwi och nötter på fredagskvällarna. Men nu har jag gjort det iaf, jag har ätit det som är mer än bara glass, och min dom är syndigt gott! Tyvärr blir det nog inte den sista..
Så, från en närvarande kärlek till en fantasi kärlek. Brolle, den stora drömmen. Det finns ingen i hela världen som kan mäta sig med den karln. När han öppnar dom där sexiga läpparna och säger hej, när han tar en ton. Gåshud och tårar i ögonen är bara förnamnet på min rekation.. Jag minns för några år sedan när han besökte Kramfors under Stadsfesten. Jag minns hur jag sprang med mammas dyra stövlar och trängdes med ett ex antal andra tjejer och bara skrek. Men för mig var det annorlunda. Jag är blev helt, jag menar på riktigt totalt nerkärad. Jag kommer aldrig släppa taget om att en dag få vakna upp bredvid Brolle, och att en dag få veta hur dom där läpparna smakar och hans ljuva stämma, den där norrländskan som är den absolut sexigaste dialekten som någonsin kommer existera i min värld låter.. Om det så är det sista jag gör innan jag dör, ( och hellst inom det närmaste 3 åren medans jag fortfarande är ung och snygg ) så ska jag göra det. Eller ja, iaf en gång till få träffa honom och på riktigt framföra min kärlek.. En blick, sen är han mig. Då kan Elin Lanto hitta någon annan!
Och skulle Markus Fagervall råka vara där så vore det inte fy skam det heller..
Hata mig för detta, eller bara stötta mig i min dröm om kärleken!
Jag ger mig ju aldrig fören jag får det jag vill ha. Såäre!
Så nu ska jag gotta ner mig i de sista av glassen och drömma mig bort till norrbortens snöiga landskap och en naken Brolle!
/ Fiie
Jag slaktar den!
Jag sitter här, varenda kväll och intalar mig själv samma sak.
Jag behöver inte dig längre!
Men tror ni på det där på allvar eller? Då är ni riktigt dumma!
Jag behöver dig visst!
Men inte på det sättet. Nej nej. Jag är över allt det där med kärlek..
Jag behöver inte dig längre!
Men tror ni på det där på allvar eller? Då är ni riktigt dumma!
Jag behöver dig visst!
Men inte på det sättet. Nej nej. Jag är över allt det där med kärlek..
Nej, kanske inte.. eller Jo. Lite.
Nej, men ärligt talat så blir jag tokig.
Sjukt less på detta nu, jag känner bara för att kapa bort den där delen av min själv som äger känslorna.
Hur behöver jag dig då?
Jag gick vidare, jag gjorde det jag skulle, jag levde mitt liv.
Jag slutade att bara beroende, jag slutade att tänka och sakna dig.
Jag slutade att ringa, Jag slutade att bry mig.
Jag suckar inte längre efter din kropp.
Jag vill inte ha din famn när jag är ledsen.
Jag behöver inte dig längre!
Men vet du vad?
Jag slutade aldrig att älska dig.
Du var en del av min själ, du var en del av mig.
Du fastlimmad på mitt hjärta som en igel.
Just like a tattoo, you know. Remember?
Jag behöver känslan av dig.
Jag behöver tanken och vetskapen om din existens.
Jag behöver inte behöva dig.
Jag behöver bara inte vilja sluta behöva dig.
Men nu, nu är jag sjukt less på detta hoppande mellan känslorna.
Varför kan det aldrig stilla sig och bli lugnt inombords?
Från en dag till en annan, bara sådär.
Jag saknar dig. Nej, jag hatar dig. Jag älskar dig. Men nej, jag behöver inte din sympati för att överleva.
Frågan jag ställer mig själv : Kommer jag någonsin att lugna behovet av dig?
Kan jag lämna den platsen där du låg i min säng tom, för att sedan låta någon som förtjänar den värma mig?
Kan du svara på det? Min prins, som älskade mig ovillkorligt dag som natt? Kan du svara på det, min bebis?
Jag lämnar mina obesvarade frågor till ödet och framtiden.
Jag låter dig avgöra.
Jag har en enda uppgift. Att sluta sakna och att börja trivas med mig själv.
Jag har ett uppdrag att slutföra. Jag ska vinna den här striden.
Irritationen stiger, för jag är riktigt less på att sakna, att tänka på en enda person istället för mig själv, jag är urtrött på att dela mitt hjärta med någon som inte längre är värd den kärleken. Olycklig kärlek? Nej, det är ömsesidigt, det vet jag.
Men det borde inte få existera, den där förbannade idiot känslan av ensamhet och förtvivlan.
Jag slaktar den!
Sådeså. Adjö!
Nej, men ärligt talat så blir jag tokig.
Sjukt less på detta nu, jag känner bara för att kapa bort den där delen av min själv som äger känslorna.
Hur behöver jag dig då?
Jag gick vidare, jag gjorde det jag skulle, jag levde mitt liv.
Jag slutade att bara beroende, jag slutade att tänka och sakna dig.
Jag slutade att ringa, Jag slutade att bry mig.
Jag suckar inte längre efter din kropp.
Jag vill inte ha din famn när jag är ledsen.
Jag behöver inte dig längre!
Men vet du vad?
Jag slutade aldrig att älska dig.
Du var en del av min själ, du var en del av mig.
Du fastlimmad på mitt hjärta som en igel.
Just like a tattoo, you know. Remember?
Jag behöver känslan av dig.
Jag behöver tanken och vetskapen om din existens.
Jag behöver inte behöva dig.
Jag behöver bara inte vilja sluta behöva dig.
Men nu, nu är jag sjukt less på detta hoppande mellan känslorna.
Varför kan det aldrig stilla sig och bli lugnt inombords?
Från en dag till en annan, bara sådär.
Jag saknar dig. Nej, jag hatar dig. Jag älskar dig. Men nej, jag behöver inte din sympati för att överleva.
Frågan jag ställer mig själv : Kommer jag någonsin att lugna behovet av dig?
Kan jag lämna den platsen där du låg i min säng tom, för att sedan låta någon som förtjänar den värma mig?
Kan du svara på det? Min prins, som älskade mig ovillkorligt dag som natt? Kan du svara på det, min bebis?
Jag lämnar mina obesvarade frågor till ödet och framtiden.
Jag låter dig avgöra.
Jag har en enda uppgift. Att sluta sakna och att börja trivas med mig själv.
Jag har ett uppdrag att slutföra. Jag ska vinna den här striden.
Irritationen stiger, för jag är riktigt less på att sakna, att tänka på en enda person istället för mig själv, jag är urtrött på att dela mitt hjärta med någon som inte längre är värd den kärleken. Olycklig kärlek? Nej, det är ömsesidigt, det vet jag.
Men det borde inte få existera, den där förbannade idiot känslan av ensamhet och förtvivlan.
Jag slaktar den!
Sådeså. Adjö!
Inte utan dig vid min sida.
Nej!Nej!Nej!
Det är är inte roligt längre.
Kom tillbaka, din förbannade jävla svinhög till människa.
Men jag saknar dig så.
Jag klara inte mer.
Helt ärligt. Jag ger upp.
Jag lägger mig ner på marken.
Förvänta dig aldrig att jag reser mig igen.
För jag ger upp.
Mitt hjärta slutade slå.
Luften jag behöver för att orka andas.
Varenda muskel i kroppen slutade fungera.
Hjärnan slutade tänka.
Inte ens på dig.
Jag behöver dig för att överleva.
För att orka kämpa varenda dag.
För att stå ut med smärtan.
Jag behöver dig för att inte dö.
För utan dig, då dör jag.
Jag vill inte bara ensam, villintevillintevillinte!!!
Kom tillbaka, jag klarar det inte utan dig.
Jag är förlorad utan dig vid min sida.
Helt och totalt förlorad!
Det är är inte roligt längre.
Men jag saknar dig så.
Jag klara inte mer.
Helt ärligt. Jag ger upp.
Jag lägger mig ner på marken.
Förvänta dig aldrig att jag reser mig igen.
För jag ger upp.
Mitt hjärta slutade slå.
Luften jag behöver för att orka andas.
Varenda muskel i kroppen slutade fungera.
Hjärnan slutade tänka.
Inte ens på dig.
Jag behöver dig för att överleva.
För att orka kämpa varenda dag.
För att stå ut med smärtan.
Jag behöver dig för att inte dö.
För utan dig, då dör jag.
Jag vill inte bara ensam, villintevillintevillinte!!!
Kom tillbaka, jag klarar det inte utan dig.
Jag är förlorad utan dig vid min sida.
Helt och totalt förlorad!
The sun will rise again.
Det kanske inte var så enkelt som jag trodde endå.
Att gå vidare från en dag till en annan.
Utan att fäll en tår eller två.
Men det är inte så jävla roligt att le hela tiden heller. Det blir lätt uttjatat..
Men jag skrattar förbannat mycket ändå nuförtiden.
Det blir liksom ett lyft i min annars så gråa vardag.
Att dra en vits och sedan skratta högt.
Men som sagt, det var svårar än jag trodde.
Att gå vidare ifrån en lycka. Till en helt annan.
Jag överlever mamma, jag lovar. Men ibland behövs din mammaighet mer än någonsin.
Jag brukar skriva " jag har vuxit upp nu, jag är stor"
Men jag menar " jag har bara insett svårigheten i att inte vara ett litet barn "
Solen går upp, en ny dag nalkas och jag ler.
Men när solen går ner, och det är daxs att bege sig.
Till drömmarnas förlorade värld jag flyger.
En ensam tår faller tyst på min vackra kind.
Men det slutar inte här.
Nej.
The sun will rise again.
Och jag kommer vara solen som du får att stråla.
Och du kommer vara midsommarnattens mjuka luft som jag andas.
Thats right.
The sun is rising baby.
Beyonce - Ave Maria
She was lost in so many different ways
Out in the darkness with no guide
I know the cost of a losing hand
Never for the grace of God oh I
I found heaven on earth
You were my last, my first
And then I hear this voice inside
Ave Maria
I've been alone
When I'm surrounded by friends
How could the silence be so loud
But I still go home knowing that I've got you
There's only us when the lights go down
You are my heaven on earth
You are my hunger, my thirst
I always hear this voice inside
Saying Ave Maria
Sometimes love can come and pass you by
While your busy making plans
Suddenly hit you and then you realize
It's out of your hands, baby you got to understand
You are my heaven on earth
You are my last, my first
And then I hear this voice inside
Ave Maria
Ave Maria
Ave Maria
Jag ger er härmed en av Beyonce bästa låtar hon spelat in. Hon är inte den fötsta, men hennes tolkning av den är oslagbar. Jag fäller en tår i texraden:
You are my heaven on earth
You are my last, my first
And then I hear this voice inside
Alla Hjärtans Dag.
Men betoning på hjärtat!
Jag har delade tankar om denna dagen.
Brukar kasta bort den på dyra presenter och kärlek till min älskade denna dag och alltid glömma bort dom runt om kring mig. Jag har i tidigare inlägg sagt att detta är första gången som jag är singel och ensam. Det kanske är lite lögn iofs, eftersom jag säkert varit singel när jag var ung. Jag hade planerat att ta denna dagen till en Sofie dag med mig själv. Men så kom jag på, att Nej. Idag ska jag roa mig istället för att sitta hemma och vara ledsen över att jag varken får choklad eller dyra presenter! Idag ska jag göra det jag borde göra oftare men inte riktigt har tid till.
Jag ska skicka ett sms eller ringa dom som stöttat mig, älskat mig och funnits där för mig som vänner genom alla svåra tider och år. Och så ska jag ringa mina släktingar och säga att jag faktiskt lever och tänker på dom.
Jag ska visa en speciell uppskattning idag.
Jag ska tänka på min älskade morbror som dog i oktober 2007. Jag ska be för honom och säga att varenda dag utan honom är ett helvete. "Jag saknar dig morbror" ska jag säga!
Idag tar jag även tid till att tänka på dom som faktiskt lämnat min sida och försvunnit ur mitt liv genom åren som gott.
Jag skapar en plats för er i mitt hjärta idag, och där bevarar jag minnen och kärlek.
Jag tänker extra på förhållanden och realtioner som inte fungerat riktigt och förlorad vänskap.
Hjärtat är större än man tror. Varenda gång man tror sig förlorat någon pojkvänn eller nära vän, och hur många gånger man är ska behöva limma ihop sitt eget hjärta och badda sprucka sår i själen så spelar det ingen roll. För kärleken till dom som alltid finns kvar är större än allt annat.
Idag står faktiskt du själv i centrum och denna dagen handlar om Dig och dom som älskar dig.
Det är egentligen bättre att vara "singel" som det så fint kallas, än att ha ett förhållande. För dom där relationerna skiter sig oftast ändå tids nog, och då sitter man där och tycker synd om sig själv.
Det är bortkasstad tid och energi.
Jag uppmanar Alla, vare sig du är gift, singel, ensamstående, gammal eller ung. Alla som lever idag.
Fan, ta hand om er själv. Ta vara på det som finns runtomkring dig i det långa loppet.
Visa dig stark och stolt.
Jag önskar alla en otroligt mysig kväll.
Imorgon är den ändå över, men kärleken finns fortfarande kvar där.
Din familj, släkt och vänner älskar dig lika mycket idag som igår som imorgon!
Jag är 90 mil ifrån min familj, jag är 5 mil ifrån mina vänner och tusentals mil ifrån mig själv.
Och det sörjer jag, men jag deppar inte ihop och kryper under täcket för det.
Jag ska ut och ha en rolig kväll på krogen och sedan ska jag gå hem och sova en underbar nattssömn och bara drömma om att få komma hem till mamma och mina änglar till syskon.
Jag ska ha den där Sofie dagen, men jag ska dela med mig av den till dom som älskar mig.
Jag älskar er också!
Familjen, släkten, klassen och alla lärare på skolan, arbetskamraterna, vännerna i norrland och vännerna i göteborg.
Alla som trycker in sig i mitt hjärta, alla som finns med mig varenda dag i mitt liv.
Det är för er jag andas, och jag andas för er.
Kärlek och värme!
/ Sofie
Jag har delade tankar om denna dagen.
Brukar kasta bort den på dyra presenter och kärlek till min älskade denna dag och alltid glömma bort dom runt om kring mig. Jag har i tidigare inlägg sagt att detta är första gången som jag är singel och ensam. Det kanske är lite lögn iofs, eftersom jag säkert varit singel när jag var ung. Jag hade planerat att ta denna dagen till en Sofie dag med mig själv. Men så kom jag på, att Nej. Idag ska jag roa mig istället för att sitta hemma och vara ledsen över att jag varken får choklad eller dyra presenter! Idag ska jag göra det jag borde göra oftare men inte riktigt har tid till.
Jag ska skicka ett sms eller ringa dom som stöttat mig, älskat mig och funnits där för mig som vänner genom alla svåra tider och år. Och så ska jag ringa mina släktingar och säga att jag faktiskt lever och tänker på dom.
Jag ska visa en speciell uppskattning idag.
Jag ska tänka på min älskade morbror som dog i oktober 2007. Jag ska be för honom och säga att varenda dag utan honom är ett helvete. "Jag saknar dig morbror" ska jag säga!
Idag tar jag även tid till att tänka på dom som faktiskt lämnat min sida och försvunnit ur mitt liv genom åren som gott.
Jag skapar en plats för er i mitt hjärta idag, och där bevarar jag minnen och kärlek.
Jag tänker extra på förhållanden och realtioner som inte fungerat riktigt och förlorad vänskap.
Hjärtat är större än man tror. Varenda gång man tror sig förlorat någon pojkvänn eller nära vän, och hur många gånger man är ska behöva limma ihop sitt eget hjärta och badda sprucka sår i själen så spelar det ingen roll. För kärleken till dom som alltid finns kvar är större än allt annat.
Idag står faktiskt du själv i centrum och denna dagen handlar om Dig och dom som älskar dig.
Det är egentligen bättre att vara "singel" som det så fint kallas, än att ha ett förhållande. För dom där relationerna skiter sig oftast ändå tids nog, och då sitter man där och tycker synd om sig själv.
Det är bortkasstad tid och energi.
Jag uppmanar Alla, vare sig du är gift, singel, ensamstående, gammal eller ung. Alla som lever idag.
Fan, ta hand om er själv. Ta vara på det som finns runtomkring dig i det långa loppet.
Visa dig stark och stolt.
Jag önskar alla en otroligt mysig kväll.
Imorgon är den ändå över, men kärleken finns fortfarande kvar där.
Din familj, släkt och vänner älskar dig lika mycket idag som igår som imorgon!
Jag är 90 mil ifrån min familj, jag är 5 mil ifrån mina vänner och tusentals mil ifrån mig själv.
Och det sörjer jag, men jag deppar inte ihop och kryper under täcket för det.
Jag ska ut och ha en rolig kväll på krogen och sedan ska jag gå hem och sova en underbar nattssömn och bara drömma om att få komma hem till mamma och mina änglar till syskon.
Jag ska ha den där Sofie dagen, men jag ska dela med mig av den till dom som älskar mig.
Jag älskar er också!
Familjen, släkten, klassen och alla lärare på skolan, arbetskamraterna, vännerna i norrland och vännerna i göteborg.
Alla som trycker in sig i mitt hjärta, alla som finns med mig varenda dag i mitt liv.
Det är för er jag andas, och jag andas för er.
Kärlek och värme!
/ Sofie
