När mörkret kyler min kropp
När mina tårar är ostoppbara som regnet
När självdestruktiviteten griper tag om mitt sinne
När jag vill fly, och lämna alla problem bakom mig
Då finns ni där.
Värmer med eran närvaro
Torkar tårarna med eran kärlek
Lugnar mig med dom ord jag behöver höra
Får mig att stanna och slåss för rättvisan.

Jag faller långt ner i ett svart hål
Mina ben sviker mig
Mina ögon ser inte ljus och mitt hjärta känner inte kärlek.
Men ni finns där.
Drar mig uppåt och håller hårt i min kropp så jag inte faller igen.
Ni öppnar mina ögon och Ni lyser min tillvaro med allt vad jag behöver
Ni plåstrar om mitt hjärta och läker alla dess sår, och jag börjar känna kärleken igen.

Min brudar, mina änglar och mina solstrålar.
Min medicin, min energi.
Mina vänner.
Jag kan inte nog med ord förklara, eller med tårar visa min tacksamhet och min kärlek.
Jag skulle aldrig överleva utan er.
Vad som än händer, så finns jag här för er.
En och en, oavsett problem så tänker jag ställa upp precis så som ni ställer upp för mig.

När jag inte vill leva, när jag bara vill dö
Så räddar ni mig
Och det är jag tacksam för.
Ni står ut, trots att jag är en idiot ibland, full av oreda och verkar så trasig att det inte finns något botemedel.
Men ni finner ett, ni skapar en väg för mig att vandra på och ni står ut.
Och tillsammans, tillsammans mina änglar så är vi  starkare än någon annan!

Mina brudar, mina tjejer.
Mina änglar, mina vänner.
Tack för att ni finns, världen vore inte densamma utan er.

Jag släpper aldrig taget, inte så länge ni hjälper mig att hålla ett stadigt grepp om livet!

Jag älskar er!
Tills döden skiljer oss åt
/ Eran Fiie