En drös med meningar
Ska jag eller ska jag inte?
Hur blir det om jag gör si eller så?
Vem kommer förstå, vem kommer dömma?
Att tänka på mig själv. Hur gör jag det på bästa sätt?
Imorgon är dagen som jag våndats, men ändå längtat efter.
Imorgon skall jag återigen riva upp allt, få en helt okänd människa att inse hur destruktivt jag lever.
Många gånger har jag funderat på att ringa återbud. Ställa in tiden och bara gå vidare.
Som så många gånger förut.
Men. Det har hittils inte blivit bättre, snarare tvärtom, av att fly.
Jag funderade på det där med att bara ända ryggen till. Hur många gånger jag egentligen använt mig av en dålig ursäkt och flytt min väg. Det är en del.
Men jag har även oändligt många gånger stannat och kämpat.
Fast.. Inte med rätt saker.
Såhär i efterhand förstår jag ju det. Som med mycket annat, blir jag med tiden mer förståndig.
Att stanna kvar i ett dåligt förhållande och lida mig igenom varje dag, mer än jag redan gör, kanske inte är den bättre anledningen.
Att istället fly undan mig själv med hjälp av diverse sexuella tjänster.
Att jobba så mycket att jag glömmer bort vem jag egentligen är utanför jobbet.
Att inte umgås med en enda människa förutom kollegor, på jobbet.
Eller som alla de otaliga gånger jag gått ut på korgen för att söka någon form a bekräftelse på min existens, istället för att må gott i mitt eget sällskap, hemma.
Det har mer varit min melodi.
Jag har svårt att sätta finget på varför jag valt alla dessa utvägar.
Av vilken anledning väljar en person att medvetet skada sig själv?
Det behövs inte mycket tid innan jag börjar grubbla på en massa saker.
Tydligen kan jag inte hålla mina tankar och känslor i styr mer än några meningar.
Tanken med detta inlägg var en helt annan. Tanken var att skriva om hur jag landar efter en helg med jobb.
Men, återigen. Jag väljer inte rättvist för mig själv många gånger.
Dock kanske detta är just mitt sätt att landa?
Att få stänga mig inne och skriva allt vad mina fingrar vill. Utan att fundera över hur någon anna känner inför det.
För detta är ju mina ord.
Ingen annans.
Kommentarer
helen schill
det finns så mycket inom en människa som inte andra ser...du är värdfull för den du är...finns nog inget sannare ån det att ögon kan glittra o läppar le,men gråten i hjärtat kan ingen se...
du är en gullegumma! <3
Svar:
Fiie
Trackback
