"Jag vill leva alla dagar på jorden med dig och om jorden går under vill jag hålla din hand och starta nästa liv med dig"
" Jag älskar dig tills döden skiljer oss åt och oändligt mycket efter det för inte ens döden kan skilja oss åt"
" Du är det bästa som finns. Din kropp, din insida ditt hjärta.. Jag älskar dig!"
" Jag älskar dig hjärtat, genom allt."

Jag önskar att jag fick höra dom meningarna, dom orden. Att jag fick se dina läppar säga det igen och att du värmde min själ på det obeskrivliga sätt som du alltid brukade göra..

Kärleken ifrån en man som berört mitt hjärta, som levt i mitt liv som en del av mig. Kärleken som var så äkta och som aldrig någonsin skulle ta slut. Kärleken som faktiskt tog slut.. Eller ?
Inte för mig.
Det gör den aldrig.
När jag väl öppnar mitt hjärta och mitt liv, när jag väl klär av mig naken och släpper in en människa bakom min mur av stål och sten. När jag säger till en människa, man eller kvinna, ung eller gammal, när jag säger " Jag älskar dig!" Då slutar jag aldrig. Nej, aldrig. Det är så jävla svårt för mig egentligen, för ibland så verkligen vill jag. Ibland, i vissa fall då jag älskat någon så obeskrivligt mycket så vill jag sluta. När vänskapen inte längre finns där och när killen som var det vackraste som jag någonsin skådat och när jag bara vill sluta älska.
En gång, eller kanske två gånger har jag lyckats. "Jag kan inte längre älska dig", har jag sagt. Och visst, jag slutade älska så högt och slutade finnas där som förut, men det där runt om kring. Alla minnen, alla känslor och allt som fanns där det slutar aldrig leva kvar. Jag älskar fortfarande, jag lever fortfarande kvar och jag finns fortfarande här för Dig.

Jag bär med mig all kärlek. All kärlek jag hatar och all kärlek jag älskar, jag bär med mig all kärlek till mig egen grav.
Har ibland försökt begrava den för sig, men då har en del av mig följt efter. Mitt hjärta blir mindre och mindre och jag bygger bara upp min mur ännu högre. Det funkar inte. Jag måste ju fortsätta vara hel och gå vidare.
Och för att göra det måste jag bära med mig all den kärlek jag kännt och som jag givit bort.

Kärleken tar aldrig slut. Aldrig!

Your on my heart just like a tattoo - Det är faktiskt så.

/ Fiie

Som om hjärtat slutat slå
Våra blickar möttes
Som om det bara var vi två

Jag kom från en by du var från stan
Våra vägar möttes
Som om det bara var vi två

När hon tog min hand jag visste redan då

De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar

Du var sexton år
En själ utan ett sår
Du fick mig glömma alla svåra år

När hon tog min hand jag visste redan då

De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar

De e hon som leder mig
De e hon som tar mig hem
De e hon de e hon som jag älskar

Jag kan inte leva ett liv utan dig
vart du än går finns du inom mig
Mitt hjärta det brinner det slår så hårt
Men ta min hand vi ska aldrig skilljas åt
Aldrig skiljas åt

De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar

De e hon som leder mig
De e hon som tar mig hem
De e hon de e hon som jag älskar

/ Du vet att det är Du. 

Lys över min himel
Lys över min jord
Lys min väg
Lys
med din kropp
ditt leende
din värme
Lys älskling
lys över min dystra tillvaro

Lys min natt
Lys min dag
Lys
med din närhet
med din ömhet
Lys
med din kärlek

Du är mitt ljus i mörkret.

Rasmus mamma och hennes sambo, det är guld värda!
Jag cyklade bort dit för att lätta mitt hjärta och dom är bara så förstående! Klart der är trist som fan säger dom men livet slutar inte nu. Jag måste komma upp ur mitt skal och göra detta till någon positivt istället.
Så nu ska vi bli smala och smarta! Toppen betyg och träning dygnet runt. Försöka spendera så lite tid som möjligt till att  sörja att Rasmus och Jag går skilda vägar, men vi gör det som vänner. Hoppas jag i framtiden iallafall.

Så nu när jag äter godis och har ont i ögonen efter alla tårar så får jag helt enkelt acceptera att han som jag älskar så mycket inte längre älskar mig. Och han, vars namn jag inte längre tänker uttala inte längre är min pojkvän.
Det är ganska sjukt hur det kan gå från en dag till en annan, i går när jag vaknade så vaknade jag med dig, naken och vackrare än någonsin och nu när jag vaknar så är det med tårar i ögonen och ensamheten över mig.. det är svårt att se det positivt, men jag måste ju tydligen göra det.

Så en hyllning till ett liv som pluggande träningsnarkoman vilket jag välkommnar och hej då kärleksfulla nätter och mysiga sovmornar och underbart sex!

Om du vill något så ring mig Rasmus, jag älskar dig villkorslöst och det vet du hjärtat!

Puss och Kram / Fiie

Okej, Hej!
Vet inte om jag kommer fortsätta med bloggen och så nu, vi mäker väl  hur mycket jag orkar.
Publicerade ju ett inlägg igår men tog bort det lika snabbt.

Jag och Rasmus, eller snarare Rasmus har för sista gången gjort slut. ( låter hemskt )
Hela vårat förhållande har ju varit en jävla berg och dal bana som nu stannade, på grund av bensinstopp typ. Det har ju varit ett helt fantastisk och lyckligt förhållande också, absolut!
Men det finns varken energi eller vilja att fortsätta försöka vara tillsammans när det enda vi gör är att vara osams om saker..
Jag älskar verkligen Rasmus och jag kommer ha de tufft, som alltid när jag faller för en kille får jag lida mest.

Jag är verkligen otroligt trött på att gråta över karlar och jag bestämmde mig innan han fick mig på fall att inte falla för hårt för då tar jag mig inte upp, och nu är jag här. Gråtandes på marken utan att vara stark och gå vidare..
Hela frammtiden jag byggt upp med honom är nu borta.. uscha :/ 
Men jag tänker verkligen inte låta mig knäckas helt och hållet, jag måste ju på något sätt fortsätta andas och klara av skolan och det som jag flyttade hit för!
Någon dag, vill jag tro iaf så kommer vi bli sams igen!

Det är alltid samma visa, en kille kommer in och tar över mina känslor och sedan lämnar han mig ensam kvar i ett regn av mina egna tårar, jävla skit!!!!
Men denna gången har det varit värt det, jag har haft en så underbar tid med Rasmus och jag kommer sakna varenda morgon utan honom, varenda dag och middag kommer kännas tomt.. Fan alltid kommer ju blir så jobbigt utan Rasmus vid min sidan..
Tror inte heller jag kommer vilja gå vidare och bara lägga alla minnen bakom mig, för vare sig jag vill eller inte är jag djupt förälskad men vi passar inte i ett förhållande just nu,  men kanske vi gör det senare i livet ? Jag får väl vänta och se! Rasmus, jag finns här för dig det vet du, jag är inte arg, inte besviken på dig och jag älskar dig fortfarande på samma sätt och mina känslor kommer aldrig kunna bli bara vänskapliga!

Så vad gör jag resten av denna sorgliga tisdag.. Tränar klockan åtta och äter glass och godis i stora lass!

Hoppas ni mår bra iaf och att ni som har lov har ett fantastisk höstlov och ni som jobbar eller gör annat har det bra också! Och att ni tycker lite synd om mig.. :/

...så låt mig inte lida mer, jag vill inte vänta på att du ska bestämma dig längre. Varför tänker du på mig om du vill vara utan mig, varför tänker du på mig och inte ringer mig?


/ Din sofie.

Ja men hej på er, idag är det en sorglig måndag. Måndagen då jag och Rasmus skiljs åt för ett tag och måndagen då jag inser att livet är hårt och inte går den vägen jag alltid vill gå.
Efter 1 år och 4 månader ev bråk, tårar, lycka och glädje, olycka och kärlek, efter KAOS så är det nu daxs att andas, ägna tid åt mig själv och bli stark på egna ben. Vi kommer nog klara det bra ändå Rasmus, vi är ju Vi hittar alltid nya sätt att bli sams och hitta tillbaka till kärleken igen. :) Jag älskar dig.

Men nog om detta, för det löser sig alltid, hur jobbig dagen är idag så kommer det alltid en morgon dag med nya problem, ni vet. Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya. Jag får försöka göra klart skoluppgifter och bara andas och njuta av det jag hatar mest av allt, ensmheten..

Så jag kommer nog upptadera er den närmaste tiden om hur jag mår och hur det går för oss och mig i ensamheten.
Nu ska jag iaf äta någonting, även fast jag inte vill så är jag hungrig och sedan skall jag se på The Hills och sova.

Ha en bra kväll så hörs vi imorgon.

Rasmus, förlåt att jag bara stacka tidigare men jag orkade inte med att du skulle få se mig gråta mer. Hör av dig.

Puss och Kram / Fiie <3 Rasmus

15, snart 16 månader av underbar kärlek tillsammans med dig.
Vi möttes under väldigt konstiga förhållanden men det var inget som störde mina känslor från att bara ta över mitt liv helt och hållet. Första kyssen, den 23 maj 2007 som fick min kropp att skrika. Ända sedan den dagen har jag blivit knäsvag och nervös i din närvaro, ja det är sant.
Jag längtar ibland så mycke tillbaka till den tiden, jag var mycke snällare då..
Vi har så himla mycke bråk, är osams hela tiden men fan vad jag älskar dig ändå. :)
Rasmus, du och jag har en framtid tillsammans, det vet jag.
Du är hopp och styrka, ljus och värme.
Mannen i mitt liv.
Jag försöker komma på något ord att beskriva vårat förhållande med, men jag kommer inte på något annat än
LYCKA! :)
Nu har vi två månader kvar till våran utlandsresa och kanske någon överraskning du har till mig då ? :)

Jag tror på våran kärlek, och framförallt tror jag på mina känslor.
Du är den jag ser mig vakna upp bredvid om tio år.

Jag kärlekar dig Rasmus Karlsson ! <3

Du tog min hand
höll den hårt
men tyvärr måste du släppa
Du smekte min kind
jag log
Lyckan över att du finns
Obeskrivligt.
Jag älskar dig
även fast du ibland
måste släppa min hand
Jag älskar dig

---

Lördagens mys med Rasmus har nu passerat och han spenderar tid på jobbet och jag sitter ensam med disk och plugg att göra.. inte alls roligt, men sådant som måste göras.
Jag har inte så mycket att säga idag, är inte på något blogg humör, inte många som bryr sig ändå så jag stänger nog igen för idag och börjar med skolarbetet istället.

Puss och Kram / Fiie <3 Rasmus