Platsen i mitt hjärta.
Jag hör ett dovt ljud, ett slag per sekund.
Räknar.
Donk, donk, donk...
Jag lägger min iskalla hand på bröstet, lite mer åt vänster och känner rytmen.
Saktare och saktare med varje steg Du tar bort ifrån mig.
Jag försöker se hur hjärtat dansar en sista dans i min själ, de sönder rivna och skadade delarna av mitt hjärta dör med varje ny tår som rinner ner för min kind.
Lukten av brusten hjärta är vedervärdig. Snart tystnar den ljuva musiken som mitt hjärta en gång sjöng.
Känner smaken av olycka, av ensamhet. Hat och förakt.
Jag ser dig vända ryggen till och gå. Du bara går din väg.
Du som sa att du aldrig skulle svika en vän i nöd. Att jag var det enda du ville kämpa för..
Nu bröt du en ihop limmad liten flickas hjärta mitt itu, du slängde alla glada minnen i väggen och spottade på en blodig själ.
Allt utan att ens förklara varför.
Mitt hjärta slår aldrig ett slag utan din pumpade pacemaker. Jag kan inte andas utan din respirator.
Ett steg, ett långt steg iväg från motgångar tar du.
Medan jag blir lämnad ensam kvar. Totalt förstörd av vad du nu beslutat dig för att göra.
Jag kan känna det sista slaget slå, jag hör det sista tonerna av ett krossat hjärta.
Jag ser hur mitt eget hjärta stannar upp i sin sista vals.
Sagan om platsen i mitt hjärta. Där jag grävde din grav, slutar här och nu.
Räknar.
Donk, donk, donk...
Jag lägger min iskalla hand på bröstet, lite mer åt vänster och känner rytmen.
Saktare och saktare med varje steg Du tar bort ifrån mig.
Jag försöker se hur hjärtat dansar en sista dans i min själ, de sönder rivna och skadade delarna av mitt hjärta dör med varje ny tår som rinner ner för min kind.
Lukten av brusten hjärta är vedervärdig. Snart tystnar den ljuva musiken som mitt hjärta en gång sjöng.
Känner smaken av olycka, av ensamhet. Hat och förakt.
Jag ser dig vända ryggen till och gå. Du bara går din väg.
Du som sa att du aldrig skulle svika en vän i nöd. Att jag var det enda du ville kämpa för..
Nu bröt du en ihop limmad liten flickas hjärta mitt itu, du slängde alla glada minnen i väggen och spottade på en blodig själ.
Allt utan att ens förklara varför.
Mitt hjärta slår aldrig ett slag utan din pumpade pacemaker. Jag kan inte andas utan din respirator.
Ett steg, ett långt steg iväg från motgångar tar du.
Medan jag blir lämnad ensam kvar. Totalt förstörd av vad du nu beslutat dig för att göra.
Jag kan känna det sista slaget slå, jag hör det sista tonerna av ett krossat hjärta.
Jag ser hur mitt eget hjärta stannar upp i sin sista vals.
Sagan om platsen i mitt hjärta. Där jag grävde din grav, slutar här och nu.
För att hjärtat inte vill slå ett slag utan sin bärare
Bjuder på lite varm och hjärtskärande poesi. Detta är en av mina längre dikter eller kortare noveller, vilket som.
Jag är väldigt stolt när jag skrivit något som jag känner berör mig och andra.
Och just denna texten är en av mina favoriter, med ett lite klurigt innehåll och med en vacker sista rad.
Gripande, inte sant? :)
Kommentarer
Trackback
