Jag har aldrig varit den personen som är intresserad av att hålla på med blommor.
Jag kan absolut ingenting om blomsorter eller hur man sköter dom. Jag vet hur en maskros ser ut. Typ på den nivån är det. Men. Jag och rosor. Vi är som gjorda för varandra.
Jag får dom inte att stå längre än några dagar. Men det spelar för mig ingen roll. Det handlar om tiden efteråt.
Alla de år vi får dela med varandra. Rosorna på väggen, och jag som tittar på dom varenda dag.

Det började redan när jag var runt 10 år. Då var jag hemma hos en dåtida kompis, och hennes syrra hade torkade rosor på väggen. Då blev jag förälskad.
Och sedan har jag på något sätt aldrig gett upp kärleken för torkade rosor på väggarna.

Jag brukar till och med köpa till mig själv ibland bara för att få torka dom dagen efter. Haha! Onödigt kanske, men ack så vackert!
Helst så vill jag ju få blommor av någon annan, och det händer imellan åt.

Som imorse, helt oväntat fick jag en otroligt fin liten bukett med rosor av en helt underbar människa!
Åh, jag nästan grät. Nu ska dom få stå där i solljuset och om det inte är minusgrader inatt ska jag ställa ut dom! Jag längtar så efter att få välja ett fint ställe på väggen att hänga upp dom på, och få dela många år med dessa fina!
(Och kanske med personen som kom med dom också ^^)

Haha. Summa summarum, vill man få mig på fall, kom hit med ett gäng rosor och kanske lite choklad eller ett underbart doftljus ;)

Ser ni ljuset bredvid? Det luktar vanilj och chili! Åh, jag längtar så tills ikväll att få mysa med det tända ljuset och blommorna! Haha! :)