Det har gått 3 år. Men det känns fortfarande som om allt hände igår.
Alla känslorna trycker på mitt bröst och jag kan inte andas.
Och såhär kommer det vara resten av mitt liv.

Jag har gjort allt för att gå vidare. Men jag kan inget göra åt att glömma.
Dessa minnen kommer alltid leva inom mig. Smärtan försvinner aldrig.

Men jag kommer ändå, alltid vara starkare än dig, dig och dig.

/Fiie