Någon gång har vi alla kört fast i tankarna.
Jag gör det allt oftare än hälsosamt.
Jag är född till att vara en tänkare.
En grubblare och funderare.
Min hjärna har ingen off knapp, den har knappt ett viloläge.
Nej, den är konstant igång.
Dag som natt. Upptagen med något vettigt eller inte. Det spelar ingen roll.
För jag tänker ändå.
Och oftast tänker jag så mycket att jag får ordentligt migrän och vill dö en smula.
Men nu har jag hamnat i världens jävla twist med min hjärna. Den vägrar ge upp. Verkligen vägrar.
Jag försöker så innerligt att in tänka, eller åtminstone tänka på något annat än det som min hjärna vill tänka på.
För det är inte ens saker som är nödvändigt att tänka på.

Jag måste hitta ett sätt att ta mig ur denna sörja av tankar nu.
Annars vet jag att jag kommer bli så instängd i alla funderingar och tankar att jag inte kan kalla mig själv en levande människa längre. Och får jag bestämma så är det inget jag vill uppleva.
Nej, det ska försökas undvika till allra högsta grad.

Jag ska ta mig en promenad nu.
Eller krypa ner under täcket och försvinna en stund från omvärlden.
Eller har någon något annat alternativ till att ta sig ur en djup svacka av tankar som tar livet av en?


Vi hörs när jag har kommit på en lösning.
För just nu, är jag inte i tillstånd till detta.

/ Fiie