Har du nån gång känt att ingenting känns rätt?
Allt är bara skit, varenda jävel kollar snett.
Har du bett om hjälp men ingen vill hjälpa?
Hatar du livet är du trött på att vänta? 

Jag kan inte tänka klart, mina tankar dödar mig.
Fan, jag skriker efter hjälp, men ingen vill höra mig.
För alla bara skrattar och pekar och snackar,
folk trampar ner mig som en fucking dörrmatta.
Jag ber till min gud om ett eget himmelrike
för snart har jag livet på botten i Pinneviken.
För alla mina spöken, de besöker min själ
och förstör mina dagar. Fan jag önskar att du var här!
Jag är fast här på jorden,
besegrad av högre makter.
Vill lämna denna världen, flyga högt över landet.
Men mina vingar brast, mitt sinne blev fuckat.
Ingen vill förstå,
det finns ingen som fattar,
hur det känns att leva ensam med känslan,
alla hatar mig jag har aldrig blivit älskad.
Vinden kan vända men pass på att vänta!
Idag ska det hända jag är trött på att kämpa.

För alla trycker ner mig, jag ställer mig frågan.
Finns ingenting kvar, ni har släckt denna lågan
Jag fäller mina tårar och detta är slutet.
Sluter mina ögon och välkomnar ljuset. 

Ställer en fråga, vad har ni emot mig?
Jag svär jag talar sanning men ni vägrar att tro mig.
Ser ni hur jag gråter,
ser ni hur jag lider?
Tårfyllda ögon och ett hjärta som svider.
Tillbaks till ruta ett, allt känns som förr,
nu står jag här och bankar på livets stora dörr.
Jag sitter och drömmer, drömmer om hoppet.
Jag drömmer att jag hoppar och det känns i hela kroppen…
En kamp mellan mig, mig och mig och livet.
Direkt när jag mår dåligt får jag nya mediciner.
Jag älskar dig, jag hatar dig, jag saknar dig, jag glömmer dig.
Jag älskar att hata dig och jag saknar att glömma dig.
Jag fattar inte varför, jag fattar inte nu.
Jag hade ju en livsglöd men den har brunnit ut.
Vill du prata med Kalle får du prata med hans kista.
Känner du vindpustar är det Kalle som viskar.  

För jag ser inget hopp nu,
det försvann för längesen.
Ey! Smärtan är min fader och döden min bästa vän.
Jag har kämpat, förlorat, klättrat och fallit,
från toppen till botten,
jag är man utan framtid.
Föraktar dig för att du har skapat mig…
Och min spegelbild är krossad och min skugga hatar mig.
Och hur ska jag klara mig? Ska skiten gå vidare?
Jag är trött på metaforer som ”livet går vidare..”! 

Har du nån gång känt att ingenting känns rätt?
Allt är bara skit, varenda jävel kollar snett.
Har du bett om hjälp, men ingen vill hjälpa.
Hatar du livet är du trött på att vänta.

Jag saknar dig min älskade vän. 
Mina tankar fylls av all din positiva energi och din glädje över vardagen. 
Du kämpade in i det sista, och för alltid kommer jag att älska och sakna dig! 
<3