Jag började blogga för jag tyckte det passade mig.
Men jag hade aldrig någon motivation att ha något mål med att blogga.
Anledningen till att jag nu känner att jag inte vill skriva något mer är bara för att jag mår dåligt. Och att må dåligt, och skriva en blogg som alla kan läsa, det är ingen bra kombo.
För jag är så pass erfaren att jag vet att enda anledning till att dom som läser/läst min blogg är för att det ska få sig ett gott skratt åt att jag mår dåligt. Det kan jag bevisa genom alla äckligt hemska kommentarer jag fått.

Det finns många drömmar jag vill uppfylla.
Sådan som jag faktiskt skulle vara stolt av att uppfylla.
Men ingen av mina drömmar kommer att bli verklighet så länge jag lever med det här jag har på mitt samvete.
För att bära på det jag bär på, dock inte alls själv. Det är många som stöttat mig genom detta. Men det var bara jag som var där och på riktigt kände smärtan, som jag än idag gör. Och jag måste våga gå vidare och vilja bli frisk först.

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag skulle starta en ny blogg. Och det vill jag.
En blogg som jag kan på riktigt ge mig in i, och vilja skriva i. En  blogg som kan nå ut till människor.
Men jag vet inte när jag blir redo för det.
Inte nu iaf.

Jag har i allt för många år dragits med avundsjuka och taskiga människor.
Och det sista jag tänker göra nu, är att låta det få fortsätta.
Jag tänker inte blotta mig mer.
Den blottade nakenheten är inte jag längre.
Men den är ett minne för mig. Ett minne jag aldrig kommer radera.

Jag behöver positiv feedback och jag behöva glädje i mitt liv.
Inte det som jag får på den här bloggen. För trots att det bara är en blogg, så får den mig att må dåligt.
För jag vet att den innehåller så mycket falsksanning och små lögner.
Lögner för min egen skull. Lögner om att livet är på topp. För det är det inte. Inte just nu. Inte än.
Men snart.
Jag ska lyckas med det jag också.

Den här bloggen vill jag spara för min egen skull.
Jag har lika gärna kunnat skriva alla inlägg jag publicerat här, på min dator.
Men på något sätt kändes det mer äkta att skriva en blogg.
Men nu känns det bara fel.

Så om någon blir ledsen, förlåt.
Om någon blir glad, bra för dig.
Om någon blir arg, ta inte ut det på mig. Det är inte mitt fel.

Jag har en ljus framtid att se framemot.
Mycket positivt är på gång för tillfället.
Och jag tänker vända min svaghet till styrka och göra det rätta och bästa för mig.
Jag tänker klara mig ur detta, på min egen hand.

All by myself.

Puss på er!
/ Fiie