Åter igen sitter jag i soffan hemma in Sörle. Lyssnar på ljudet ifrån en hund som snarkar, min bebiskatt som spinner tryggt i min famn och mina älskade systrars ljuva andetag. Alla sover.
Jag tänder ett ljus och sitter i mörkret och bara njuter.
Det är så märkligt. För jag har så mycket ont i mot de flesta människor och allt som Kramfors komun och Nordingrå står för. Och nu sitter jag här, iofs någon mil bort ifrån all civilisation, men still.. jag trivs.

Jag är en storstadstjej, och jag är säker på att jag kommer flytta tillbaka till södern inom en snar framtid.
Men att komma tillbaka hit, och sitta vid havet och höra ljudet av tystnaden, det ger mig lycka och mod.

Och med vetskapen om att detta är mitt hem, var jag än tar vägen i mitt liv, det är något att leva för.

Så nu blåser jag ut ljuset, drar in lukten och känslan av trygghet och kärlek djupt in i mitt hjärta och själ.
Detta mina vänner, är ett smultronställe att älska!

/ Fiie