Efter en helt fantastisk dag med lycka och värme, sveper nu kylan in över mig.
Den där enorma njutningen jag för några timmar kände, är som borta.
Den finns där
i minnet
men det är omöjligt att plocka tillbaka den och kunna känna den igen
för nu har tankarna redan vandrat iväg.
Det går inte att stoppa det.
Det är inte ens lönt att försöka sysselsätta hjärnan och känslorna på annat sätt.
för nu är det redan försent.

Det måste få gå ur min kropp först
tankarna, känslorna, gråten.
När det lämnat mig för kvällen
då kan jag slappna av.

Men tills dess
får jag ligga stilla och avsky världens hat mot mig.