En helt vanlig tjej. Är det allt ? Nej, det vill jag inte.

Jag är en stolt och vacker kvinna.
Med världens lägsta självkänsla och ett självförtroende som åker berg och dal bana med mig.
Jag är mig själv. Men det är inte vad jag vill.

Vi tjejer har en tendens att vilja vara någon annan, och det blir vi ofta.
Vi vill vara en känd fotmodell, någons dotter eller någons duktiga hemmafru.
Jag vill bara vara din.
 
Jag är mångas vän. Jag en älskad dotter och en uppskattad storasyster.
Jag är en väldigt duktig elev och en engagerad och tillitbar arbetskollega.
Jag är en stark och enastående 18-åring.

Men det räcker inte.
Jag vill vara din. Din din din!
Din flickvän. Din snygging. Jag vill vara din baby, din lilla flicka som du älskar.
Din flickvän. Jag vill vara din enda älskare och livskamrat. Din fru, mor till våra barn.
Men det räcker ändå inte.
Även om jag vore allt detta och lite till, så vore jag inte nöjd.

Jag vill vara Blondinbella och tjäna pengar.
Jag vill vara Carolina Gynning och vara snygg.
Jag vill vara Viktoria Backhem och vara smal.

Jag vill vara vem som helst förutom mig själv.
Varför nöjer jag mig inte med den jag är?

För jag är tjej.
Jag faller ihop när en kille lämnat mig och gråter.
Jag har dåligt självförtroende och är ständigt på jakt efter nya killar som kan tillfredsställa mig för stunden.
Jag är kvinna.
Jag står på egna ben men vill alltid ha något att göra.
Jag vill framåt i livet, men jag trampar ändå på samma ställe som förra månaden.

Jag vill vara den jag är, men ändå någon helt annat.
Jag vill tillhöra någon som älskar mig.
Jag, jag jag..
Vill vara perfekt och respekterad.
Snygg och framgångsrik.
Lycklig och kär.

Imorgon fortsätter sökandet efter att bli någon, eller någons eller något.
Konsten med att vara tjej, kvinna och människa finns inte.
Den är given och medveten, och den kommer naturligt med utvecklingen.