Oh yes, där vid den förbannad olyckliga missförstånda delen av livet som kallas för kärleksbekymmer.
Inte för att jag just nu (!) har några sådan olyckliga problem, men ni vet. Där har vi alla varit. Just nu har ett annat problem på samma front. Folk som är schitzofrena ( det är natt, så ja. ). De killar som är två olika personer, finns säkert tjejer som är likadana men, mestadels så är det pojkarna. Det är så snälla, gulliga och tar hand om oss så bra, men så fort man vänder ryggen till och börjar falla lite så blir dom som förbytta, jag bli tokig! Helt förbannat galen på detta.
Varför ska det motsatta köner ha sådan stor inverkan på våra liv? Seriöst, varför?

Och vars finns det vettiga människorna, som bara har en personlighet det vill leva efter och inte två.
Nu sitter jag här igen då, men ett ex som jag fortfarande intalar mig själv är en hygglig kille som inte alls har problem, men i själva verket är han en stor idiot. Eller, blir han bara en stor idiot för att han inte längre uppskattar mig och älskar mig på det sättet vi brukade göra? Nae, han ahr alltid varit en idiot. Jo, det vet jag. Och så har jag dom andra, de karlarna som är mina vänner säger det, men beter sig som något annat.. Varför är det så?

På tåget tidigar ivkäll så stötte jag på minst 5 olika tjejer som antingen grät eller svor över deras killar lämnat dom, varit otrogen eller elak. Varför ska det alltid sluta i tårar för?

Den delen av mitt liv är ganska över, jag slösar inte tårar på dom som inte är värd det, inte med vilja iaf.
Fast ändå, så kommer jag vara där igen. För snart faller jag pladask för någon flörtig, snygg kille och vi gängar i några månader, men när det börjar bli seriöst för min del, ja då sticker han.
Och så var jag där igen.

Nej, nu säger jag god natt!
Uppmanar alla att läsa bloggen imorn, den blir spännande!

/ Fiie