Hur kan alla vara så lika samtidigt som alla är så olika?
Jag förstår inte.
Alla har vi något gemensamt. Varför är vi då ovänner?
Jag har så mycket ovänner och fiender.
Så många som hatar mig och snackar skit. Det har jag alltid haft. Jag är van.
Så därför chockas jag när något frågar hur jag mår. När något erbjuder sig att umgås.
Kan människor verkligen vara snälla mot mig? Tydligen.
Så jag försöker vara positiv. Var vänlig tillbaka och hålla hårt i dom som kallar sig mina vänner.
Dom växer inte på träd sägs det.
Det föds nya människor varje timme, varje dag fylls jorden ut på nya individer.
Tyvärr lämnar också folk oss. Både vänskapliga och ovänliga människor. Så funkar det.

Men, egentligen. Varför kan inte alla bara vara trevliga och acceptera den andra för den dom är?
För om vi granskar alla riktigt noga så skulle ni se det jag ser, att alla är likadana på många sätt.
Vi upplever alla de där ensam stunderna. Vi går igenom en hel del otäcka saker och mår dåligt.
Vi är deprimerad. Bråkar med föräldrar och gör slut med pojk/flickvänner.
Vi är alla olika.
Svag och Stark eller Positivt och Negativ.
Olika men ändå så lika.

Så, kan vi alla vara vänner eller måste vi fortsätta ha våra synpunkter på andra människor?
Jag tror det, eller nej. Jag vet att vi måste det.
För att leva som vi gör är det enda rätta, imellan åt iaf.

Puss / Fiie