... allt kan förändras, på bara en handvändning. Från kärlek till hat, liv och död. Ni vet reklamen, men reklamen är verklighet.

Ni som läst mina inlägg om hurmösvängningar och ni som levt med mig en längre tid vet hur jag fungerar, först skrattar jag men sedan sitter jag och stor tjuter. Det är uttråkande, det är tärande mentalt. Jag vill inte.
Nu när jag äntligen är hemma och andas norrländskluft och bara omges av det människor som stöttar mig i alla väder så gråter jag ändå, ensmheten drar över en som om ingen annan fanns i närheten när det i självaverket är rakt framför näsan på en.

Vännerna här uppe var det som jag trodde alltid skulle finnas kvar, även fast jag flyttar och blir göteborgaren med hemsk dialket så älskar ni mig, men nu känns det som att jag gör ett snedfel, egentligen inget alls men blir straffad med ovänskap för gott.
Man försöker bara vara en bra människa men ändå så är man den värsta..

Jag bär på en tung påse med olycka, hjälp mig bära den?

Du, ja du vet att jag menar Dig. Jag menade inget illa, men du sårade mig och då blir jag staffad, why ?

Förlåt, livet bara ändras och allt blir åt helvete sen blir det åt himelen igen. Fucked up!

/ Fiie