Tjillevippen!

Då var jag äntligen hemma igen. Blev en otroligt lång och jobbig idag idag men ett avbrott för fika med Ida!
Nationella, sista delen avslutad nu, SKÖNT! Hoppas jag bara att det gick vägen för mig så jag får bra betyg, behöver verkligen det nu!
Vi var klara vid halv fyra och då åkte vi iväg och tog en sen lunch / tidig middag på Frank´s, mys!
När jag sedan kom hem möttes jag av ångest. Nu börjas det igen.

Jag är så förbannat trött på att hela tiden ha denna osäkerheten inom mig och inte kunna vara en normal fungerande människa! Måste ta tag i det hela säger jag åt mig själv varje dag men det är ändå samma vis vecka efter vecka, ena dagen är jag nöjd och andra dagen är jag så panikfylld med tankar och hat.
Vad beror det på? Min dåliga självkänsla som jag aldrig någonsin tar tag i och bygger upp? Det där självförtroeendet som bara sjunker? Ångesten, paniken över dom där extra kilorna som jag borde löpa bort? Känslan av att inte vilja vara ensam?
Dag efter dag, samma sak hela tiden.
Jag är trött på det där fejk leendet som jag bär runt på nu, skärpning Sofie!

Jag tänker, hela tiden. På allt möjligt.
Att framtiden snart är här, hur ska jag ha det med barn, vem ska jag gifta mig med?
Vad ska jag göra efter studenten? :/ Paniik!

Nej nu ska jag koka mig en kopp lugnande the och skriva en fin dikt om min dag!

Habibi, min stjärna, mitt ljus.
Jag drömmde det fanns kärlek
Att jag upplevt det
Ja trodde jag visste precis vad jag skulle göra
Vad jag ville ha.
Du ändrade min åsikt
Nej, jag förtjänar inte det jag hade
Jag borde inte behöva utstå smärta

Habibi, min stjärna, mitt ljus.
Jag fann dig
Äkta vänskap
Äkta kärlek
Jag kan inte andas utan dig.

Puss och Kram / Fiie