Jag ser mig själv i spegeln och upptäcker en massa fel. För mycket fett där, en ny cellulit här och påsar under ögonen, som grädden på moset är jag blek och osexig. I mitt huvud går tankar som ” jag önskar jag kunde gå ner fem kilo” eller ” Varför ser inte jag ut som Jennifer Aniston eller Beyoncé? ” och den alltid återkommande ” Åh, alla ser bättre ut än mig”.  Jag har länge trott att om jag ser annorlunda ut på utsidan så kommer min insida förändras och jag blir den vackra person jag vill vara, och framförallt blir jag lycklig. Men är det verkligen så?

Ni som läser Blondinbellas blogg vet ju hur mycket hon skriver om självkänsla och hur viktigt det är att äta för själen och att trivas med den man är, även om man inte är size 0. Jag brukar ofta hålla med om det hon skriver eftersom jag tycker det är ett klokt tänkande, och jag ser på henne att hon inte är anorektiskt smal eller ohälsosam. Jag tycker inte om när folk trycker ner henne och dömer henne, och jag tror starkt på att hon lever efter det hon skriver också. Hon har den där utstrålningen som jag kämpar så hårt med att hitta, hon lyser styrka, stolthet och självkänsla!

Jag är idag så missnöjd med mig själv som det bara går att bli, jag har nått toppen av botten i att kritisera och hata sig själv. Men jag har också insett att för att kunna nå dit där många andra befinner sig, nämligen vid den punkten att man är nöjd med den man är och att man kan le på ett kort och det syns att man är vacker, både från insidan och ut, då måste man börja djupt inne i själen. För det går inte att förändra sitt utseende om man inte är beredd att kämpa och göra uppoffringar för det.

Det är inte lätt att vara vacker idag, för trots att du kanske ser otroligt bra ut och har ett bra liv så kan du avsky den du är, av den enkla anledningen att pressen på att se ut på ett visst sätt ökar så enormt. Om vi bara kunde ändra på vårat tänkande och istället för att tänka ” Tänk om jag såg ut som henne.. ” till ” Jag ser ut som jag gör, och det är jag Stolt över!” så skulle så många må så mycket bättre. Tror ni inte det?

Det största hindret för mig att komma över för att blir nöjd med den person jag är, både till utsida och insida är att sluta trycka ner mig själv istället för att berömma och kritisera mig själv på ett positivt sätt. För om jag lyckas med att stå för den jag är och gå med rak rygg till gymmet, då kommer jag definitivt att kunna prestera 110 % och jag kommer se ett resultat. För det är faktiskt så att om vi är missnöjda med oss själva och tror att ”bara jag börjar med träningen” så mår man bättre, så uppnår man inte alls samma resultat som man kunde göra om man tänka annorlunda. En av dom viktigaste frågorna att ställa till dig själv innan du går till gymmet eller tar på dig joggingskorna för en promenad är ” Varför vill jag träna” Jo, för att jag mår bra då. Jag tränar för Min egen skull, för min hälsa och för mitt välmående. Inte för att gå ner i vikt eller för att tror att du blir lyckligare bara för att du tränar och slutar att äta.

Kom ihåg: