Någon gång varje dag fylls min själ med en känsla längtan.
Det kan infinna sig mitt på dagen i skolan, precis när jag vaknat eller vid ett sådant tillfälle då jag besöker the ladies room.
Vissa dagar är det en orolig längtan, andra en förväntansfull och i vissa fall en smärtsam längta. Men allt mer ofta har känslan av längtan handlat om närhet. Min kropp skriker efter närhet och beröring just nu. Skit jobbigt verkligen!
Jag har lärt mig att inte pressa bort känslorna när dom kommer, utan istället ta vara på dom, utforska och se vart dom tar vägen innan de lämnar min kropp och själ.

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att allt oftare fyllas av känslor helt utan förvarning. Det är nog något som händer de flesta, och jag tycker det är toppen. Att ha förmågan att känna känslor, och speciellt positiva eller värmande känslor är ju toppen!
När det kommer till att känna längtan så kan det dock inte alltid vara positivt eftersom man ibland längtar så mycket att det helt enkelt gör ont. Vilket händer mig emellan gångerna.
Jag tacklar det dock bra eftersom jag som sagt lärt mig hantera de, men för vissa kan en stark längtan efter något speciellt såsom andra känslor och bekräftelse vara så smärtsam och outhärdlig att man blir skrämd. Och kanske till och med stöter bort känslan och tillåter den aldrig att göra en illa igen.
Till er kan jag bara säga, hold on. Det kommer inte alltid vara så. En dag lär du dig hantera de smärtsamma med att längta och den dagen kommer du känna dig mer befriad än någonsin förut.

Jag längtar alltid hem igen. Varenda dag så fort jag låser dörren till min lägenhet så längtar jag tills jag får låsa upp den igen om komma in i min värme och trygghet. Så nu ska jag njuta extra mycket av att vara hemma i min säng och äta lite mat.

Sluta aldrig längta.
/ Fiie