Jag orkar inte, orkar inte!

Tyst med er. Flyg iväg och kom aldrig mer tillbaka!

Dumma jävla tankar, förstör inte mer!

” Du är ful, överviktig och klumpig. Du är en nolla, en osynlig nobody! ”

Neeej! Tyst sa jag ju. Håll käften! Jag slits mellan mina två hjärnhalvor, mellan gott och ont. Jag kan inte tänka klart, förvirringen är städning. Ständigt velande fram och tillbaka. Ångesten bankar på dörren, mitt eget hat mot oroligheten.

Håll truten på er! Förbannade röster som ekar tomhet.

Varför blir det aldrig tyst? Jag ber och ber om att få vila. En operation kanske hjälper? Kan man få operera bort en del av hjärnan? Jag lovar att jag gör det, allt bara för att slippa detta ständiga tjat och påminnande om min värdelöshet och hur olycklig jag är.

Koncentrations nivån är nere på noll. Sitter med skolböckerna, provet i svenska B imorgon. Romantikens epok, eller var det medeltiden? Nej det är ju psykologi provet först. Men vad handlar det om då?

Tar nu en paus. Kokat mig en kopp te, örtharmoni utan koffein, en macka skulle vara gott.

”Du får inte äta, din feta jävla kossa! Svält dig själv, eländiga nolla!”

Rösterna dödar mig inombords, de äter upp min själv och svälter sönder min kropp.

Jag orkar verkligen inte mer.

Djävulen på min högra sida.

Ängeln på min vänstra.

Vem vill jag lyssna på?

Vem borde jag lyssna på?

Det kvittar.

Djävulen vinner.

Jag tömmer det lilla som finns i kylskåpet, slänger mackan och krossar te-koppen med mina bara händer.

Banan har hunnit bli brun, men den vore god.. ” när du ser ut som en banan kan du få äta den, fattar du det? Din tjocka hora! ”

Tar mig en promenad, ökar takten. 1 mil senare tystnas röstena av ångesten ner.

Pizza, det vore gott.. men inte ens en liten slize är jag värd.

Hemma, plugga var det ja.

Tystnaden är ljuvlig. Försöker dricka en klunk vatten ur kranen, men nu gapar djävulen.

Svär och skriker. ”Din kropp, din äckliga jävla feta kossliknande kropp måste tömmas först! ”

2 spyor och 3 nya skär sår av rakhyveln senare. Fortfarande ingen ro.

Han skriker högre nu. Han, ja det är en han.

Ängeln är en hon.

Pappa vs Mamma brukar jag säga.

Klockan är för mycket nu, jag måste försöka sova. 2 timmar tills jag ska upp igen.

Magen har slutat att ens försöka kurra nu.

Natten genomlids, djävulen. Pappa har än en gång vunnit.

Imorgon tar jag livet av mig.

---

I brist på andra blogg ideér så lägger jag upp en novell som jag skrivit ganska nyligt. Och jag vill bara påpeka att den inte har något med min egen vardag att göra utan endast är en novell!