Det sprack. Alla känslor kom på en gång. Tårarna gick inte att hindra och luften tog slut.
Det svartnade. Hjärtat stannade. Hjärnan slutade tänka på något annat än nuet och att överleva.
Jag sprang, barfota i nattlinnet sprang jag genom skogen tills mina ben inte längre orkade bära mig och jag föll livlös till marken. Livlös till marken. 
Jag kände igen känslan, men den skrämde mig nu mer än förr. Jag var vilsen i en tom skog, vilsen i en okänd by, vilsen i min själ och långt ifrån medvetande i handlingar.
Vad tog jag mig till? Minns inte.
Jag vaknade nyss upp i en lerhög. Lukten vad en blandning av unket och frisk havslukt. Sommarsolen gick precis upp i samma sekund som mina ögon och jag drabbades av ångest. Jag var vilse. Vilse i vilken del av världen då?
Hur hamnade jag här? Minns inte.



- Ett utdrag ur " Den blottade nakenheten" som kommer att ges ut förr eller senare.

/ Fiie